Inbjudan i pdf: Hearing bistånd-demokrati 15 feb 2012

Förslaget om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern väcktes ursprungligen av schahen av Iran 1974. Sedan 1995 omfattas förslaget av ett enhälligt beslut i FNs generalförsamling, men inget har gjorts för att förverkliga det. Översynskonferensen om ickespridningsfördraget i generalförsamlingen i maj 2010 kunde först anta en slutresolution sedan Egyptens krav på en FN-konferens i frågan inbakats i texten. Nu har FN beslutat att en sådan konferens ska ordnas under 2012 i Helsingfors. Läget för zonförslaget och förutsättningarna inför Helsingforskonferensen tas upp på seminariet. Två svåra frågor är Israels kärnvapeninnehav och Irans utvecklingsprogram på kärnenergiområdet som av många misstänks ha egna kärnvapen som slutmål. Samarrangemang med Nätverket för kärnvapennedrustning.

Välkomna den 16 februari kl 18.00 i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm

K A L L E L S E

OSSE-nätverkets medlemmar kallas till årsmöte 2012!

Måndagen den 20 februari kl 15.00

Lokal: ABF-huset, Sveavägen 41, Erlanderrummet

Föredragningslista bifogas.

Kl 18-20 anordnar OSSE-nätverket tillsammans med ABF ett seminarium: Kaukasus tre stater: låsta konflikter och heta dispyter – om Armenien, Azerbajdzjan och Georgien med bl a EU:s särskilde representant för södra Kaukasus Peter Semneby och journalisten Torgny Hinnemo.

Lokal: ABF

VÄLKOMNA!

STOCKHOLM 2012-01-23

OLOF KLEBERG
vice ordförande

———————————————————

Föredragningslista

1. 1. Mötet öppnas
2. 2. Godkännande av dagordning
3. 3. Val av mötesordförande
4. 4. Val av sekreterare
5. 5. Val av två justerare
6. 6. Upprättande av röstlängd
7. 7. Årsmötets utlysning
8. 8. Verksamhetsberättelse för 2010
9. 9. Ekonomisk redovisning för 2010

10. Revisionsberättelse

11. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen

12. Verksamhetens inriktning

13. Medlemsavgift 2012

14. Ev inval av nya medlemsorganisationer

15. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare, kassör samt nio övriga ledamöter

16. Val av två revisorer och revisorssuppleant

17. Val av valberedning

18. Övriga frågor

19. Avslutning

Inledare: Johan Rockström, professor i naturresurshushållning.

I panelen: John Hassler, professor i nationalekonomi Fredrik Hedenus, forskare i miljö och energi, Göteborg Anna Lindstedt, Sveriges klimatambassadör Kristina Persson, ordförande i Global utmaning

Samtalsledare: Ulf Wickbom, journalist

Onsdag 25 januari kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 60 kr

Inbjudan i pdf: Är världen beboelig om 100 år

Den internationella delegationen bestod av ledamöter från OSSE:s parlamentariska församling (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) samt Europarådets parlamentariska församling (PACE). Valövervakningen skedde i samarbete med OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR). Valövervakningen skedde i vissa utvalda delar av landet, i Astana, Almaty, Oskemen, Pavlodar, Karaganda, Kyzylorda, Oral, Atyrau och Aktau. Parlamentarikernas uppgift är att på plats i olika vallokaler övervaka valtillfället, försegling av röstsedlar och rösträkning. Från riksdagens OSSE-delegation deltog Marie Nordén (S), Margareta Cederfelt (M) samt Rickard Nordin (C). Från Europarådsdelegationen deltar Jonas Gunnarsson (S). OSSE har observerat sju val i Kazakstan sedan 1994, senast vid presidentvalet i april 2011. Måndag den 16 januari hölls en presskonferens i Astana (tidpunkt bestäms senare) om erfarenheterna från parlamentsvalet i Kazakstan.

——————————————————————————————————

Mer information om OSSE:s parlamentariska församling och valövervakningen kan läsas på organisationens hemsida: www.oscepa.org

——————————————————————————————

Ytterligare information
Ingrid Tollin, Riksdagens internationella kansli, telefon 070-399 77 25.

——————————————————————————————-Riksdagsledamöternas mobilnummer:
Marie Nordén (S), telefon +46 70 221 59 65
Margareta Cederfelt (M), telefon +46 70 354 41 08
Rickard Nordin (C), telefon +46 73 615 26 33
Jonas Gunnarsson (S), telefon +46 70 229 04 57

——-

Källa: http://beta.riksdagen.se/sv/Start/Press-startsida/pressmeddelanden/2011121/Riksdagsledamoter-overvakar-parlamentsval-i-Kazakstan/

———

Läs mer om reslutatet: https://www.riksdagen.se/templates/R_Page____26316.aspx

Erik Ullenhag, Integrationsminister

”2012 ska bli en nystart för romer i Sverige”

Romerna är en av Sveriges nationella minoriteter (i sammanhanget räknas resande in i den nationella minoriteten romer.) De första anteckningarna om romer som anlänt till Sverige är från den 29 september 1512. År 2012 är det alltså 500-årsjubileum av romer i Sverige.

Bo Hazell beskriver väl de fruktansvärda övergrepp som har drabbat romer i Sverige genom historien (DN Debatt 29/12). Hazell menar att det nu är tid att regeringen tillsätter en sanningskommission och betalar ut ekonomisk ersättning till de romer och resande som har drabbats av förtryck och övergrepp under den här tiden.

Jag delar Hazells bedömning att det är centralt att vi gör upp med den historia av övergrepp som har drabbat romer i Sverige. Regeringen har därför påbörjat ett arbete för att utarbeta en vitbok om övergrepp, kränkningar och andra särbehandlande åtgärder mot romer under 1900-talet. Att regeringen på så sätt uppmärksammar och tar avstånd från de historiska övergreppen beskrivs av flera av dem som varit utsatta som ett viktigt erkännande.

Ju längre tillbaka i historien vi går, desto större blir osäkerheten. Jag har därför valt att begränsa vitbokens omfattning till 1900-talet, i enlighet med förslaget från Delegationen för romska frågor. Jag ser gärna historieforskning som tar upp andra tidsperspektiv.

I arbetet med vitboken ingår inte att föreslå kompensation för dem som har drabbats eftersom en rättvis kompensation är svår att åstadkomma i efterhand. I de samråd som vi har haft har flera romer menat att resurser snarare bör koncentreras på att förbättra situationen för romer i framtiden. Jag delar den bedömningen – det viktigaste sättet att kompensera för vad som har skett i historien är att ta det utanförskap och den diskriminering som i dag drabbar romer på största allvar.

Regeringen satsar därför 46 miljoner kronor 2012-2015 på en strategi för romers inkludering, med fokus på insatser för arbete och utbildning. Strategin kommer att presenteras i detalj inom kort. Inriktningen är att romska barn som föds i dag ska ha likvärdiga förutsättningar som andra när de går ut i vuxenlivet om 20 år. Jag är övertygad om att 500-årsjubileet, arbetet med vitboken och den kommande strategin tillsammans med det stora engagemang som Hazell och andra visar kommer att göra 2012 till en nystart för romer i Sverige.

Även i dagens Sverige lever romer i ett stort utanförskap och för många är diskriminering och fördomar vardag. Vi har såväl en historia som en nutid att skämmas över när det gäller romer. Nu handlar det om att göra rätt saker i dag så att vi inte behöver ha en framtid att skämmas för också.

Erik Ullenhag (FP), integrationsminister

——————————————————–

Ämnesområde: Demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter

Statsråd: Erik Ullenhag

Källa: http://www.regeringen.se/sb/d/15553/a/183610

EU bör agera för pressfriheten, uppmanade tre viktiga svenska företrädare för mediefrihet i nyårshelgen (Svd Kultur 111229). Syftet är gott men förslaget är dåligt. Det tycks vara skrivet i hast och förvånansvärt lite genomtänkt.

Alla är självfallet upprörda över den etiopiska domen mot de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Inte ens i utgångsläget var det väl många som höll med S-ledaren Håkan Juholt om att man måste respektera varje lands lagstiftning. Nu tycks han inte göra det själv heller.

Att göra något åt detta aktuella, och många andra, övergrepp mot en fri journalistik är viktigt men inte lätt. Det leder ingen vart att komma med vänliga uppslag utan verklighetsförankring.

Jesper Bengtsson, Ulrika Knutsson och Ola Larsmo vill att ”svenskt … rättsväsende fortsätter att driva frågan”. Hur ska detta gå till? Svenska domstolar och åklagare har ingen makt över Etiopien.

De ser vidare ”möjligheten att ännu noggrannare granska företag, med eller utan svensk anknytning, som gör affärer med den etiopiska regeringen”. Vem ska göra det? Hur ska det gå till? Är det mediernas uppgift? Eller staternas? Varken Sverige eller EU har organ som granskar företags affärer – om dessa nu inte har statligt exportstöd eller utvecklingsstöd.

Deras resonemang seglar uppe i det blå.

Riktigt illa blir det när de föreslår att EU ska inrätta en myndighet för försvar av pressfriheten – ett slags advokatkontor för dem som hotas och förföljs i olika delar av världen, om jag förstår dem rätt. Men EU:s organ sysslar med förhållandena inom EU. Och de måste utgå från en gemensam grundsyn – som kan vara svår att uppnå i fråga om pressfrihet (där Sverige står för den ena, mest positiva extremhållningen).

I värsta fall skulle en sådan EU-myndighet kunna få för sig att ställa upp gemensamma regler för pressfrihet och öppenhet. Och då skulle Sveriges, i varje fall än så länge, unika grundlagsskyddade system riskera att komma i skottgluggen. Sverige bör inte engagera sig i någon form av likriktning på detta område.

Ett organ för att försvara press- och yttrandefrihet måste ha ett bredare verkningsfält. Förenta Nationerna vore den mest naturliga nivån. Men att få allmänt stöd i FN är föga realistiskt.

Vad kan man då göra? Ett internationellt försvar mot de ökande hoten mot press- och yttrandefriheten behövs. Några engagerade stater från olika delar av världen skulle kunna gå ihop. Kanske kan de stötta fria organisationer som Reportrar utan gränser.

Tills detta har skett borde dock den bästa kontrollinstansen när det gäller övergrepp mot mediers och journalisters frihet utnyttjas: OSSE:s representant för mediefrihet. Den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE med sina 56 medlemsstater, från USA och Kanada, Europas kärnländer och bort till Centralasien, har sedan ett tiotal år ett mycket vaksamt organ.

Blygsamt kallas detta unika organ bara ”representanten för mediefrihet” (vissa stater ville inte ge det för hög status) – men i realiteten är denna representant mycket aktiv och bestämd. Just nu innehar den kraftfulla bosniska juristen Dunja Mijatovic posten. Hon slår energiskt ner på övergrepp och hot, långsiktiga som i Ungern, Ryssland eller Uzbekistan, plötsliga som mord och misshandel i många länder.

Mijatovic har inga maktmedel, kan inte vidta eller ens föreslå åtgärder. Men som vakthund och väckarklocka kan hon spela en viktig roll. Kritiken sprids via nätet till både medborgare och regimer.

OSSE är en internationell organisation men inte en världsorganisation. OSSE kan inte påverka situationen i Kina, arabvärlden, Afrika eller Kuba – men ändå i över en fjärdedel av världens länder, bland annat några av de värsta ur ett yttrandefrihetsperspektiv.

Börja med att bygga och stärka det som finns. Låt EU syssla med EU-frågor.

OLOF KLEBERG

Tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren

Vice ordförande i det svenska OSSE-nätverket

Uzbekistan – en bomullskrutdurk mitt i Centralasien.

-Samarkand har många hört talas om, men alla vet inte att staden ligger i den unga staden Uzbekistan. Att namnet Samarkand blivit känt av så många beror säkert på att det bärs av en mycket gammal stad som tidigt kom i kontakt med andra kulturer; exempelvis erövrades Samarkand redan på 300-talet f Kr av Alexander den store. Med de orden inledde Torgny Hinnemo, journalist, författare och en av Sveriges främsta kännare av Centralasien ett seminarium om Uzbekistan. Seminariet handlade om sagans Samarkand, ekonomi, vattenkonflikter och bomullens betydelse och ordnades i ABF-huset i samarbete med OSSE-nätverket och Sällskapet för Studier av Ryssland, Öst- och Centraleuropa samt Centralasien. Det var det sista i en serie om fem seminarier med samma arrangörer under vilka de fem tidigare sovjetiska centralasiatiska republikerna satts under lupp.

Vid tiden före Kristus befolkades området främst av iranska stammar. Uzbeker och andra etniska grupper som lever i Centralasien idag har uppstått genom att dessa stammar smält samman med folk som invandrade under olika perioder fram till 1400-talet, inte minst turkarna som kom norrifrån. Uzbekistan har en turkisk grammatik och de iranska rötterna gör sig fortfarande bemärkta i kulturen.

-Araberna som införde islam på 700-talet försvann snart som etnisk grupp. Arabiskan lever dock kvar och fick ungefär samma ställning för vetenskapen som latinet i Europa. Lärda män som levt på Uzbekistans nuvarande territorium och vars arbeten lästes också av deras kollegor i Europa var bland annat matematikern Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi (cirka 750-850) som gav upphov till ordet algebra, hans kollega Abu Rayhan Biruni (lat. Alberonius, 973-1048), filosofen och läraren Ibn Sino (lat. Avicenna, 980-1037) och astronomen Ulug Beg (1394-1449), undervisade Hinnemo.

Före Tsarrysslands annektering av det nuvarande Uzbekistans territorium som i huvudsak ägde rum under 1860-1880-talen såg den politiska kartan helt annorlunda ut än idag. Västra delen av Uzbekistan ingick i khanatet Chiva med centrum i floddeltat söder om Aralsjön. De centrala delarna tillhörde emiratet Buchara  vars huvudstad var staden med samma namn och där även Samarkand ingick. Den folkrika nordöstra delen av dagens Uzbekistan ligger i Ferganadalen som då utgjorde kärnan i det kulturellt och ekonomiskt blomstrande khanatet Kokand.

-Starka antiryska stämningar rådde i Centralasien även efter tsarmakten störtats och Sovjetunionen började etableras 1917. För att dämpa motståndet lät sovjetledarna göra om den administrativa indelningen i Centralasien så att fem nya delstater skapades på basen av de fem största etniska grupperna uzbeker, kazaker, tadzjiker, kirgizer och turkmener. När Sovjetunionen upplöstes vid ingången av 1992 blev de nya statsgränserna ofta ett hinder för traditionell handel och kontakter mellan släktingar. De gränser som skapats av sovjetmakten skar nämligen tvärs igenom de vattensysten som ofta utgjort den kärna kring vilka traditionella staterna byggts upp, bedömde Hinnemo.

När Uzbekistan höll sitt första presidentval 1991 tillerkändes poeten Muhammad Salih officiellt 12,5 procent av rösterna, men många vittnesuppgifter talar om att han fick ännu fler röster.

-Oppositionen utsattes för repressalier inklusive misshandel, och alla framträdande personer inom oppositionen lever idag i exil eller i fängelse. Rättsväsendet används ofta för att gynna den styranade presidenten Islam Karimov och hans allierade. Tortyr förekommer i fängelserna och har även lett till dödsfall. Censuren avskaffades officiellt för tio år sedan, men har ersatts av en omfattande hemlig lista över ämnen som medierna inte får ta upp och som chefredaktörerna informerats om muntligen. Exempelvis är det förbjudet för journalister att försöka ta reda på vem som äger ett företag., redogjorde Hinnemo.

De flesta uzbeker ser sig som en del av den muslimska kulturen men det religiösa engagemanget varierar starkt inom landet.

-Störst är det i Ferganadalen där mellan 30 och 40 procent av befolkningen följer islams ritualer mer än i samband med bröllop och begravningar. Sedan den politiska oppositionen marginaliserats har i stället moskéerna blivit den främsta platsen för samtal om etik ,och korruption i samhället. Regimen försöker skapa ”officiella” islamska strukturer som den kan kontrollera samtidigt som annan religiös verksamhet brännmärks som fundamentalism och ibland som terrorism. Stödet för terrorgrupper som IMU (Islamic Movement of Uzbekistan) är marginellt, avrundade Torgny Hinnemo.

Ekonomi, vattenfrågor och omvärldsrelationer.

Uzbekistan är ett land rikt på naturresurser. Ibland talar man om att landet har begåvats med flera sorters guld – det gula, det vita (bomullen), det svarta (oljan) och det blå (naturgasen). Oljan är tillräckligt för egna behov, men de övriga är viktiga exportprodukter. Landet är världens tionde största guldproducent, det levererar gas till grannländerna, Ryssland och Kina och är en av världens största exportörer av råbomull. Dessutom finns stora mängder uran och metaller. Uzbekistan är det land i Centralasien som har den mest diversifierade industrin.

-Uzbekistan är ett endast två länder i världen som inte gränsar till ett land med kust mot havet (det andra är Lichtenstein). Landet har i århundraden haft ett strategiskt läge för handeln längs sidenvägarna och nu efter kalla krigets slut kan närheten till Kina, Indien och Ryssland ses som tillgångar. Dessutom gränsar landet till Afghanistan vilket gör det av intresse även för USA, beskrev Henrik Hallgren, uzbekistankännare vid Forum Eurasien.

Landets ekonomiska potential har inte kunnat förverkligas. Officiella siffror talar om stabil tillväxt, hanterbar inflation och försumbar inflation, men bakom dem döljer sig en verklighet med en BNP per capita so9m är mindre än en tiondel av Sveriges, stor arbetskraftsutvandring till bland annat Ryssland och Kazakstan och en allt genomsyrande korruption.

-Däremot påverkas landet inte så starkt av krisen i världsekonomin, vilket man själv förklarar med det som kallas den ”uzbekiska modellen”. Den innebär en långsam privatisering och liberalisering, vilket i praktiken betyder att staten fortfarande har stark kontroll över produktion, penningaflöden, import och export. I själva verket ser sig småföretagare ofta utsatta för godtyckliga inspektioner och avgifter, medan utländska företag många gånger inte kan få ut sina vinster i utländsk valuta, anförde Hallgren.

Det uzbekiska jordbruket, vete och framför allt den törstiga bomullen, kräver stora mängder vatten som är en bristvara i Centralasien, som framför allt får sitt sötvatten från de två stora floderna Amu-Darja och Syr-Darja. Uttorkningen av Aralsjön, dit Amu-Darja inte längre når, är en direkt konsekvens av konstbevattningen. Flodernas vattenanvändning skapar idag också konflikter med uppströms liggande Tadzjikistan och Kirgizistan, som helst vill använda vattnet till kraftgenerering på vintern, medan Uzbekistan föredrar att vattnet magasineras vintertid för att kunna användas i jordbruket på sommaren.

-Problemet skapar ständiga spänningar med bland annat stängda gränser som följd. Dessutom förekommer konflikter om vatten på lokal nivå i Ferganadalen, där de godtyckliga och komplicerade landgränserna är ett arv från sovjettiden, bedömde Hallgren.

Utrikespolitiskt väljer Uzbekistan att i största utsträckning gå sin egen väg. Det innebär att landet visserligen formellt är medlem i de flesta regionala och internationella samarbetsorganisationerna, men ofta inte deltar aktivt i dessa. Inte minst gäller det för närvarande de rysslandsledda ekonomiska och säkerhetssamarbetena EurAsEC respektive CSTO som Uzbekistan på sistone aktivt försökt motarbeta.

-Samtidigt öppnas nu upp för ökat samarbete med NATO och USA, som tidigare haft sanktioner mot den uzbekiska regimen, och en bas upplåtes för Tysklands Afghanistaninsats. Samarbetet med EU är i stort sett minimalt på grund av Uzbekistans dåliga facit i människorättshänseende. I rådande situation förblir Ryssland en viktig handelspartner, men genom isoleringen har också samarbetet ökat med asiatiska länder som Kina, Indien och Sydkorea..