Inbjudan i pdf: Hearing bistånd-demokrati 15 feb 2012

PARALLEL OSCE CIVIL SOCIETY CONFERENCE

VILNIUS 4-5 DECEMBER 2011

RAPPORT

Den internationella styrgrupp som arrangerade den parallella NGO-konferensen i Astana i slutet av november 2010, inför OSSE:s toppmöte där, anordnade ett nytt parallellmöte inför OSSE:s ministermöte i Vilnius den 4-5 december 2011.

I styrgruppen, där Netherlands Helsinki Committee har den pådrivande rollen, ingår bl a CIVICUS, de ryska Center for Development of Democracy and Human Rights och International Youth Human Rights Movement samt Freedom House.

Konferensens ram

Konferensen arrangerades med ganska kort varsel vilket kan vara en förklaring till att inte mer än ca 70 personer deltog. Dessa kom dock från ett stort antal OSSE-länder, både från öst och väst. Från de nordiska länderna var endast Anna Kotaviita från Finlands Stete och Olof Kleberg från det svenska OSSE-nätverket närvarande. Ett par talare från Norge uteblev.

I motsats till konferensen i Astana ett år tidigare var ordförandelandet denna gång mycket positivt. OSSE-ordföranden, Litauens utrikesminister Audronius Ažubalis, välkomnade att frivilligorganisationerna engagerade sig i OSSE:s frågor och mottog efter konferensens slut de rekommendationer man kom fram till.

Ažubalis är tidigare dissident och ingick i den första Helsingforskommittén som bildades i Litauen 1976, sparkades från sina journaliststudier men fick under 1980-talet återuppta dem.

Litauen har som ordförandeland arbetat mycket ambitiöst i synnerhet inom den mänskliga dimensionen med seminarier, aktiviteter och utspel kring mediefrihet, frihet på nätet, säkerhet för journalister, cybersäkerhet mm.

Detta självklart som en medveten kontrast mot Kazakstans passivitet och försök att motverka dessa friheter. Men tyvärr fick Litauen vid ministermötet den 6-7 december inga som helst framgångar med sina förslag inom den mänskliga dimensionen. Ryssland och dess allierade satte stopp.

Inom den säkerhetspolitiska sektorn lyckades Litauen däremot bryta dödläget kring Transnistrien. Förhandlingar om områdets status ska nu återupptas efter flera års dödläge. Även några andra mindre framsteg kunde noteras.

Konferensens innehåll

Konferensen ägde rum på Hotel Crowne Plaza, samtidigt med en mer officiell OSSE-konferens om kontakterna med Medelhavsländerna. Ett stort antal delegater från området deltog.

Ironiskt nog hade detta höghotell tidigare ägts av Algirdas Brazauskas efter att han slutat med politiken. Brazauskas var Litauens andre president (efter Vytautas Landsbergis) och senare även premiärminister. I egenskap av ledare för kommunistpartiet bröt han med Sovjetunionen och övergick till att bli socialdemokrat.

Konferensens första dag hade temat ”Strengthening and Expanding Key Human Dimension Commitments”, andra dagen behandlade frivilligorganisationernas krav på ett effektivare OSSE. Specialsessioner hölls också om läget i Baltikum och i Belarus.

Konferensen avslutades med ett publikt arrangemang i Vilnius centrum.

Frihetsfrågor, demokratiska institutioner

Det första temat diskuterades ur en rad aspekter. Genomgående var analysen att den mänskliga dimensionen och dess värden sitter trångt. Snjezana Bokulic från ODIHR pekade på hur både ”kriget mot terrorismen” och den ekonomiska krisen hade försvårat försvaret av grundläggande rättigheter.

Ett hoppingivande initiativ var dock att ett antal länder, 14 stycken, hade startat en granskning av läget och övergreppen i Belarus. Detta är möjligt tack vare den sk Moskvamekanismen som tillåter minst tio länder att ta egna initiativ för att granska situationen i ett av OSSE:s deltagarländer.

Organisationsfrihet och yttrandefrihet togs upp i ett annat pass. Ryssen Andrej Jurov från Moskvas Helsinki group sammanfattade läget i Ryssland på ett pregnant sätt: det civila samhällets betydelse har ökat  – men myndigheternas entusiasm har minskat avsevärt.

Brigitte Dufour från International Partnership for Human Rights, Bryssel, gick igenom det dystra läget för mänskliga rättigheter i Centralasien. Varken i Uzbekistan eller Turkmenistan har någon MR-organisation fått officiell registrering, i Kazakstan går utvecklingen från dålig till värre.

Ludmila Aleksejeva, legendarisk medlem av Moskvas Helsingforskommitté sedan dess start 1976, deltog i konferensen. Hon betonade att religionsfriheten är ett stort problem inte bara i Centralasien utan också i Ryssland.

Flera talare menade att OSSE måste sätta upp mycket tydligare kriterier för vad som är acceptabelt.

Avsnittet om demokratiska institutioner och valprocesser kom att bli ytterst aktuellt. Den 4 december var ju valdag i Ryssland. Ludmila Alexejeva gjorde ett starkt inlägg där hon förutsåg det valfusk som under dagen blev så uppenbart. Icke-officiella opinionsundersökningar gav Enade Ryssland bara 20-40 procent av rösterna så man kommer att lägga till 15-20 procent för att partiet ska kunna behålla makten, menade hon.

Golos, den oberoende valövervakningsorganisationen, hade många utbildade valobservatörer ute och samarbetade också med observatörer från kommunistpartiet och Rättvisa Ryssland. Men de hade mötts av stora svårigheter. Golos valobservationssajt hade släckts ner.

Ludmila Alexejeva manade till ett stöduttalande för Golos, som många vid konferensen skrev under.

Också den antidemokratiska utvecklingen i Ungern berördes under detta avsnitt liksom förtrycket i Azerbajdzjan.

Domstolar, medier

Temur Shakirov från Internationella Juristkommissionen tog upp domstolarnas oberoende. I alltför många länder utnämns höga domare av presidenten och verkställande makten blandar sig i domstolarnas arbete. Advokater i många länder har utsatta jobb och arbetar under hårt tryck.

Europadomstolen gör ett viktigt arbete, betonade Shakirov, men det stora problemet är att ingen kraft finns att förverkliga domsluten. Många av Europarådets länder struntar i att genomföra besluten.

I debatten kunde jag komplettera bilden av statens roll vid tillsättning av domare. Även i stabilt demokratiska länder är detta ett problem. I Sverige utsågs de högsta domarna ända fram till 2010 direkt av regeringen. Först från 2011 söks alla högre domartjänster öppet, en oberoende domarnämnd upprättar förslag som regeringen sedan formellt följer.

I avsnittet om fri rörlighet kritiserade Konstantin Baranov från ryska International Youth Rights Movement hårt EU:s politik: gärna fri rörlighet för de egna medborgarna men påtagliga hinder för utomstående genom visumregler och en rad andra hinder (vilket drabbar medborgare i Belarus och Centralasien). OSSE borde här ha en viktig roll för att förbättra rörligheten, menade han.

Exempel på etniska konflikter gavs från Serbien och Kirgizistan. I båda fallen påpekades att de nationella medierna bidragit till att förvärra motsättningarna och minoriteternas ställning.

Slutligen togs också mediernas situation upp. Läget är överlag dystert även om det ljusnar på sina håll – som på sina håll i arabvärlden. Nathalie Losekoort på den Londonbaserade yttrandefrihetsorganisationen Article 19 (efter artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) tog upp den ökande kontrollen av internet. Många regimer har lärt sig att blockera hemsidor, för kortare eller längre tid. Även i Ryssland, där internet annars är fritt, har man sett ökade inslag av kontroll (inför dumavalet blockerades valövervakningsorganisationen Golos hemsida).

Brigitte Dufour, International Partnership for Human Rights, gav en översikt över läget i Centralasien. Turkmenistan är som vanligt värst men Uzbekistan är inte mycket bättre: även där blockeras hemsidor systematiskt. I Kazakstan är förhållande något mindre repressiva – men i oktober 2011 var hela 100 sajter blockerade med motiveringen att de var ”antistatliga”.

William Horsley från Association of European Journalists underströk framför allt att säkerheten för journalister måste förbättras. Journalisters arbetsförhållanden har blivit osäkrare och farligare på många håll.

Själv hade han fått en beställning från Litauens regering att i anslutning till ordförandeskapet ställa samman en handbok om hur säkerhet för journalister ska tryggas. Den skulle presenteras i anslutning till ministerrådets möte 6-7 december.

Horsley beklagade att hans ursprungliga text med förslag hade mildrats på en rad punkter men han var ändå imponerad över Litauens engagemang inom OSSE för fri journalistik.

Många länders terroristlagar är ett direkt hot mot självständig journalistik, underströk Horsley som så många andra. Ett krav från 40 medieorganisationer till Europarådet 2008 för att ändra och begränsa terroristlagarna hade fortfarande inte lett till tydliga resultat. Men ansträngningar görs för att skapa mer precisa bestämmelser.

Reformer inom OSSE

En särskild session ägnades åt möjliga och behövliga reformer inom OSSE.

Ryssen Jurij Dzjibladze, en av de ledande inom förberedelsegruppen för parallellkonferensen, som representerar Center for the Development of Democracy and Human Rights i Moskva, förde fram ytterst kritiska synpunkter.

Han menade att det finns en ökande klyfta mellan NGO´s och OSSE-staterna, en ökande oförmåga att ta itu med de verkliga stora problemen. Organisationen OSSE blir därför kraftlös.

Det är mycket prat och lite handling, sa han. Antingen måste OSSE reformeras – eller också är det lika bra att den upplöses!

Mot detta invände jag att detta verkligen var mycket prat. Man måste tänka sig för mer än en gång. Är det bättre att ha kvar OSSE med alla dess brister och dess oförmåga eller bättre att slippa frustrationerna och vara utan OSSE? Skulle något bli bättre då – ens inom den mänskliga dimensionen? Svaret måste bli ett mycket klart nej, ansåg jag.

Några talare gav mig stöd. Inte oväntat kom det bl a från en man från ODIHR i Warszawa (jag lyckades inte få hans namn). Andra, särskilt från Ryssland och Centralasien, visade stort missnöje med att OSSE kunde göra så lite.

Odile Robert från Schweiz, som f n är ordförande i OSSE:s Human Dimension Committee, kom med konstruktiva tankar om en liten men konkret fråga. De årliga Human Dimension-mötena i Warszawa (HDIM) är ju visserligen utmärkta som mötesplatser mellan regeringsföreträdare och mer eller mindre kritiska frivilligorganisationer. Men de riskerar att bli enahanda. Och tiden för diskussion är mycket begränsad, ofta inlägg på bara två minuter utan replikrätt.

Schweiz hade lagt ut uppdraget på en oberoende tankesmedja som hade kommit med en del förslag till omorganisation av HDIM. Efter diskussioner i Human Dimension-kommittén ska tankesmedjan nu fram till mars 2012 ställa samman förslag till en bättre uppläggning och ett öppnare sätt att arbeta. Man kan hoppas att förslaget bl a blir en koncentration av ämnen, bättre talare, mer inriktning på diskussion, mindre på deklaration.

Sådana förändringar kan ju faktiskt göras utan att blockkonflikterna lägger hinder i vägen.

Läget i Baltikum

En specialsession ägnades åt de mänskliga rättigheterna i Baltikum. Mest kritisk var Henrikas Mickevicius, chef för Human Rights Monitoring Institute i Vilnius.

Han målade upp en dyster bild av intolerans och reaktion i Litauen. Under 1990-talet kunde man se framgångar när Litauen anpassade sina lagar till EU. Men efter medlemskapet 2004 försvagades aktiviteten inom den demokratiska och humanitära sektorn. Och nu kunde man tala om tillbakagång.

En rad ståndpunkter om mänskliga rättigheter som EU hävdar sägs nu av vissa krafter i Litauen utgöra intrång i traditionella litauiska värderingar, mot den litauiska identiteten. Krav på nolltolerans mot rasism, övergrepp mot homosexuella osv avvisas; t o m nazistemblem sägs vara en del av ”vårt patriotiska arv” (vilket tyvärr är sant, större delen av Litauens många judar mördades, i stor utsträckning av litauiska förband).

Familjepolitiken är extremt konservativ, endast barn i familjer mellan man och kvinna ska enligt en ny lag få barnbidrag (något oklart om denna lag ännu har genomförts).

Självkritiskt menade Mickevicius att många goda reformer under 1990-talet genomfördes under press och i hast. Det tar tid att få till stånd förändringar, påpekade han.

Hans inlägg understryker betydelsen av att vi vid Nordic Forum tar upp intolerans som ett av huvudtemana!

Belarus – Vitryssland

En liknande specialsession hölls också om grannlandet Belarus. Flera deltagare kom direkt från Minsk. Tatsiana Ravjaka från Vjasna arbetar nu i Vilnius (i Belarus Human Rights House, ett norskt initiativ). Vjasna är den främsta belarusiska människorättsorganisationen, vars ordförande Ales Bjaljatskij i slutet av november dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för ”skattebrott”.

Domen mot Bjaljatskij är rent politisk och fabricerad. Han dömdes för att ha samlat pengar på bankkonton i Litauen och Polen – detta var projektpengar från olika organisationer eftersom dessa officiellt inte får sparas i Belarus. Genom oförlåtligt slarv från litauiska och polska myndigheter hade uppgifterna om hans bankkonton överlämnats till Belarus.

Situationen i Belarus är mycket svår, värre än någonsin under Lukasjenkas sjutton år, både politiskt och ekonomiskt, ansåg Revjaka. Hon pekade på att anklagade ofta inte har rätt till försvarare, att försvarsadvokater berövas sina tillstånd, bristen på församlingsfrihet, att oönskade organisationer vägrades registrering och därför klassades som illegala osv.

Journalisten Andrej Bastunets, vice ordförande i Belarus journalistförbund, betonade att sedan valet i december 2010 hade 114 datorer och andra yrkesverktyg beslagtagits och 95 journalister hade fängslats.

Opinionsläget i Belarus är svårt att mäta. Men en undersökning som presenterades visade att en tredjedel av befolkning stödjer oppositionen och bara 22 procent Lukasjenka. Endast fem-åtta procent sade sig vara villiga att protestera öppet.

En livlig debatt uppstod om vad omvärlden kan göra. Mer omfattande sanktioner föreslogs av många – men dessa måste vara utformade mycket precist så att de inte drabbar vanligt folk. Då skulle stödet för Lukasjenka öka.

Bland det som föreslogs var

-       Lämna kravlista på frigivning av namngivna fångar

-       Flytta ishockey-VM 2014 från Belarus

-       Ännu striktare reseförbud

-       Löften om lättnader för vissa utpekade personer inom ledande skiktet

-       Stoppa oljeimporten från Belarus – Belarus raffinerar nu rysk och venezolansk olja och säljer till väst (80-90 procent av hela exporten)

-       Se till att Tyskland och Polen stoppar lån till Belarus

-       Åtgärder mot västliga banker och företag som bistår Belarus (Goldman Sachs, Royal Bank of Scotland)

Några ville utesluta Belarus från OSSE men fick motstånd: det finns ännu värre regimer, t ex Turkmenistan, Uzbekistan, Azerbajdzjan. En annan möjlighet som togs upp vara att suspendera Belarus rösträtt inom OSSE.

Slutdeklarationen

En slutdeklaration i 68 punkter antogs, av vilka 40 gällde olika delar av MR-området och de återstående 28 förslag till reformer av OSSE-arbetet.

Deklarationen konstaterar att det under det senaste årtiondet har skett en försvagning av den demokratiska utvecklingen och att ett antal deltagarstater i praktiken har underminerat de grundläggande ideerna i Helsingforsprocessen. Principen att MR-frågor inte uteslutande är interna frågor för ett land utan en angelägenhet för alla deltagarstater är mycket viktig – men OSSE har kunnat göra mycket lite för att hindra övergrepp. Inte minst oroväckande är att övergreppen mot personer som engagerar sig för att försvara mänskliga rättigheter liksom journalister har ökat.

Misslyckande vid toppmötet i Astana 2010 att anta en handlingsplan har bara ökat behovet av reformer av OSSE.

En rad olika förslag tas upp i deklarationen. Här är några:

-       inrätta en OSCE Representative on Human Rights Defenders, i likhet med den redan existerande representanten för mediefrihet

-       öka OSSE:s kapacitet att vidta snabba åtgärder (rapid response) när MR-försvarare befinner sig i fara

-       se till att NGO´s får arbeta fritt och inte hindras av speciella regler för registrering; detta ska även gälla internationella NGO´s möjligheter att verka

-       oberoende observatörer måste obehindrat få övervaka valprocessen för att ett val ska betraktas som legitimt; en stat får inte ge vissa partier fördelar i medierna

-       rättssäkerheten måste förbättras genom att stater bättre följer Europadomstolens utslag, att domstolarna är oberoende, att försvarsadvokater får verka i domstolarna mm

-       visabestämmelserna måste liberaliseras för att tillåta personer, grupper och institutioner inom OSSE att bättre kunna engagera sig för mänskliga rättigheter; krav på utresevisum bör avskaffas

-       Schengenbestämmelserna bör ändras i den mån de påverkar OSSE:s principer om fri rörlighet

-       minoriteters rättigheter är avgörande för att förebygga konflikter – därför måste the High Commissioner on National Minorities bestå, dess ”early warnings” tas bättre om hand

-       och samarbetet med NGO´s stärkas

-       OSSE-ordförandelandet ska kunna sända ut högnivåföreträdare till stater där allvarliga anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter förekommer

-       Stater får inte begränsa utan i stället stödja allmän tillgång till internet

-       Stater ska sluta systematiskt övervaka e-post och annan online-kommunikation

-       Stater ska bättre skydda journalister från mord och övergrepp och bestraffa dem som genomför sådana brott

I avsnittet om reformer av OSSE tas det upp en rad åtgärder som att

-       genomföra oberoende expertgranskningar av hur olika stater lever upp till kraven på mänskliga rättigheter

-       Permanenta rådet ska ha regelbundna möten som särskilt ägnas åt den mänskliga dimensionen

-       införa en granskningsmekanism av de stater som visar intresse att bli ordförandeland

-       stärka fältmissionernas ställning; de ska vara treåriga och vara oberoende av sina värdländer

-       bättre ta till vara civilsamhällets krafter när risken för våldsamma konflikter ökar och etablera egna snabbinsatsgrupper

-       bättre utnyttja förslag och rekommendationer som framförs vid HDIM-mötena

-       inrätta en Civil Society Advisory Board, bestående av ledande NGO-företrädare som sysslar med OSSE-frågor

-       låta NGO´s delta i möten med Permanenta Rådet och med Human Dimension Committee

-       träffa företrädare för civilsamhället när OSSE-institutioner besöker ett OSSE-land

Som synes är de flesta av dessa förslag framför allt riktade mot halv- och helauktoritära stater inom OSSE-regionen. Men kritiken av Schengen-bestämmelserna och visumrestriktionerna liksom kritiken av övervakningen av elektronisk trafik drabbar i hög grad EU-stater.

Plattformen Civic Solidarity

Dagen före det parallella mötet bildades i Vilnius av ett 40-tal MR-organisationer, främst de som organiserade parallellkonferensen, en gruppering kallad Civic Solidarity. Detta ska bli en plattform för internationellt samarbete för mänskliga rättigheter mellan frivilligorganisationer inom OSSE-området.

I en tid då repressiva regimer samarbetar alltmer och ger varandra tips om alltfler kontrollmetoder är det dags för civilsamhället att sluta sig samman kring den mänskliga dimensionens värden. Därför är detta initiativ välkommet. Ett samarbete mellan NGO´s inom OSSE-staterna har hittills saknats och borde bli mycket positivt.

Sekretariatet ligger i London, hos Soros Open Society Foundations som tycks stå för en ekonomisk grund. OSF kommer också att ge stipendier till medlemmar av denna plattform.

Plattformen ska ledas av en styrgrupp som utses av grundarorganisationerna. Man avser att etablera en egen hemsida. Ett antal arbetsgrupper ska sättas upp. Redan under våren 2012 tänker man sig att sätta igång några projekt.

Förslaget om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern väcktes ursprungligen av schahen av Iran 1974. Sedan 1995 omfattas förslaget av ett enhälligt beslut i FNs generalförsamling, men inget har gjorts för att förverkliga det. Översynskonferensen om ickespridningsfördraget i generalförsamlingen i maj 2010 kunde först anta en slutresolution sedan Egyptens krav på en FN-konferens i frågan inbakats i texten. Nu har FN beslutat att en sådan konferens ska ordnas under 2012 i Helsingfors. Läget för zonförslaget och förutsättningarna inför Helsingforskonferensen tas upp på seminariet. Två svåra frågor är Israels kärnvapeninnehav och Irans utvecklingsprogram på kärnenergiområdet som av många misstänks ha egna kärnvapen som slutmål. Samarrangemang med Nätverket för kärnvapennedrustning.

Välkomna den 16 februari kl 18.00 i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm

K A L L E L S E

OSSE-nätverkets medlemmar kallas till årsmöte 2012!

Måndagen den 20 februari kl 15.00

Lokal: ABF-huset, Sveavägen 41, Erlanderrummet

Föredragningslista bifogas.

Kl 18-20 anordnar OSSE-nätverket tillsammans med ABF ett seminarium: Kaukasus tre stater: låsta konflikter och heta dispyter – om Armenien, Azerbajdzjan och Georgien med bl a EU:s särskilde representant för södra Kaukasus Peter Semneby och journalisten Torgny Hinnemo.

Lokal: ABF

VÄLKOMNA!

STOCKHOLM 2012-01-23

OLOF KLEBERG
vice ordförande

———————————————————

Föredragningslista

1. 1. Mötet öppnas
2. 2. Godkännande av dagordning
3. 3. Val av mötesordförande
4. 4. Val av sekreterare
5. 5. Val av två justerare
6. 6. Upprättande av röstlängd
7. 7. Årsmötets utlysning
8. 8. Verksamhetsberättelse för 2010
9. 9. Ekonomisk redovisning för 2010

10. Revisionsberättelse

11. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen

12. Verksamhetens inriktning

13. Medlemsavgift 2012

14. Ev inval av nya medlemsorganisationer

15. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare, kassör samt nio övriga ledamöter

16. Val av två revisorer och revisorssuppleant

17. Val av valberedning

18. Övriga frågor

19. Avslutning

Inledare: Johan Rockström, professor i naturresurshushållning.

I panelen: John Hassler, professor i nationalekonomi Fredrik Hedenus, forskare i miljö och energi, Göteborg Anna Lindstedt, Sveriges klimatambassadör Kristina Persson, ordförande i Global utmaning

Samtalsledare: Ulf Wickbom, journalist

Onsdag 25 januari kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 60 kr

Inbjudan i pdf: Är världen beboelig om 100 år

Den internationella delegationen bestod av ledamöter från OSSE:s parlamentariska församling (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) samt Europarådets parlamentariska församling (PACE). Valövervakningen skedde i samarbete med OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR). Valövervakningen skedde i vissa utvalda delar av landet, i Astana, Almaty, Oskemen, Pavlodar, Karaganda, Kyzylorda, Oral, Atyrau och Aktau. Parlamentarikernas uppgift är att på plats i olika vallokaler övervaka valtillfället, försegling av röstsedlar och rösträkning. Från riksdagens OSSE-delegation deltog Marie Nordén (S), Margareta Cederfelt (M) samt Rickard Nordin (C). Från Europarådsdelegationen deltar Jonas Gunnarsson (S). OSSE har observerat sju val i Kazakstan sedan 1994, senast vid presidentvalet i april 2011. Måndag den 16 januari hölls en presskonferens i Astana (tidpunkt bestäms senare) om erfarenheterna från parlamentsvalet i Kazakstan.

——————————————————————————————————

Mer information om OSSE:s parlamentariska församling och valövervakningen kan läsas på organisationens hemsida: www.oscepa.org

——————————————————————————————

Ytterligare information
Ingrid Tollin, Riksdagens internationella kansli, telefon 070-399 77 25.

——————————————————————————————-Riksdagsledamöternas mobilnummer:
Marie Nordén (S), telefon +46 70 221 59 65
Margareta Cederfelt (M), telefon +46 70 354 41 08
Rickard Nordin (C), telefon +46 73 615 26 33
Jonas Gunnarsson (S), telefon +46 70 229 04 57

——-

Källa: http://beta.riksdagen.se/sv/Start/Press-startsida/pressmeddelanden/2011121/Riksdagsledamoter-overvakar-parlamentsval-i-Kazakstan/

———

Läs mer om reslutatet: https://www.riksdagen.se/templates/R_Page____26316.aspx

Erik Ullenhag, Integrationsminister

”2012 ska bli en nystart för romer i Sverige”

Romerna är en av Sveriges nationella minoriteter (i sammanhanget räknas resande in i den nationella minoriteten romer.) De första anteckningarna om romer som anlänt till Sverige är från den 29 september 1512. År 2012 är det alltså 500-årsjubileum av romer i Sverige.

Bo Hazell beskriver väl de fruktansvärda övergrepp som har drabbat romer i Sverige genom historien (DN Debatt 29/12). Hazell menar att det nu är tid att regeringen tillsätter en sanningskommission och betalar ut ekonomisk ersättning till de romer och resande som har drabbats av förtryck och övergrepp under den här tiden.

Jag delar Hazells bedömning att det är centralt att vi gör upp med den historia av övergrepp som har drabbat romer i Sverige. Regeringen har därför påbörjat ett arbete för att utarbeta en vitbok om övergrepp, kränkningar och andra särbehandlande åtgärder mot romer under 1900-talet. Att regeringen på så sätt uppmärksammar och tar avstånd från de historiska övergreppen beskrivs av flera av dem som varit utsatta som ett viktigt erkännande.

Ju längre tillbaka i historien vi går, desto större blir osäkerheten. Jag har därför valt att begränsa vitbokens omfattning till 1900-talet, i enlighet med förslaget från Delegationen för romska frågor. Jag ser gärna historieforskning som tar upp andra tidsperspektiv.

I arbetet med vitboken ingår inte att föreslå kompensation för dem som har drabbats eftersom en rättvis kompensation är svår att åstadkomma i efterhand. I de samråd som vi har haft har flera romer menat att resurser snarare bör koncentreras på att förbättra situationen för romer i framtiden. Jag delar den bedömningen – det viktigaste sättet att kompensera för vad som har skett i historien är att ta det utanförskap och den diskriminering som i dag drabbar romer på största allvar.

Regeringen satsar därför 46 miljoner kronor 2012-2015 på en strategi för romers inkludering, med fokus på insatser för arbete och utbildning. Strategin kommer att presenteras i detalj inom kort. Inriktningen är att romska barn som föds i dag ska ha likvärdiga förutsättningar som andra när de går ut i vuxenlivet om 20 år. Jag är övertygad om att 500-årsjubileet, arbetet med vitboken och den kommande strategin tillsammans med det stora engagemang som Hazell och andra visar kommer att göra 2012 till en nystart för romer i Sverige.

Även i dagens Sverige lever romer i ett stort utanförskap och för många är diskriminering och fördomar vardag. Vi har såväl en historia som en nutid att skämmas över när det gäller romer. Nu handlar det om att göra rätt saker i dag så att vi inte behöver ha en framtid att skämmas för också.

Erik Ullenhag (FP), integrationsminister

——————————————————–

Ämnesområde: Demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter

Statsråd: Erik Ullenhag

Källa: http://www.regeringen.se/sb/d/15553/a/183610

EU bör agera för pressfriheten, uppmanade tre viktiga svenska företrädare för mediefrihet i nyårshelgen (Svd Kultur 111229). Syftet är gott men förslaget är dåligt. Det tycks vara skrivet i hast och förvånansvärt lite genomtänkt.

Alla är självfallet upprörda över den etiopiska domen mot de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Inte ens i utgångsläget var det väl många som höll med S-ledaren Håkan Juholt om att man måste respektera varje lands lagstiftning. Nu tycks han inte göra det själv heller.

Att göra något åt detta aktuella, och många andra, övergrepp mot en fri journalistik är viktigt men inte lätt. Det leder ingen vart att komma med vänliga uppslag utan verklighetsförankring.

Jesper Bengtsson, Ulrika Knutsson och Ola Larsmo vill att ”svenskt … rättsväsende fortsätter att driva frågan”. Hur ska detta gå till? Svenska domstolar och åklagare har ingen makt över Etiopien.

De ser vidare ”möjligheten att ännu noggrannare granska företag, med eller utan svensk anknytning, som gör affärer med den etiopiska regeringen”. Vem ska göra det? Hur ska det gå till? Är det mediernas uppgift? Eller staternas? Varken Sverige eller EU har organ som granskar företags affärer – om dessa nu inte har statligt exportstöd eller utvecklingsstöd.

Deras resonemang seglar uppe i det blå.

Riktigt illa blir det när de föreslår att EU ska inrätta en myndighet för försvar av pressfriheten – ett slags advokatkontor för dem som hotas och förföljs i olika delar av världen, om jag förstår dem rätt. Men EU:s organ sysslar med förhållandena inom EU. Och de måste utgå från en gemensam grundsyn – som kan vara svår att uppnå i fråga om pressfrihet (där Sverige står för den ena, mest positiva extremhållningen).

I värsta fall skulle en sådan EU-myndighet kunna få för sig att ställa upp gemensamma regler för pressfrihet och öppenhet. Och då skulle Sveriges, i varje fall än så länge, unika grundlagsskyddade system riskera att komma i skottgluggen. Sverige bör inte engagera sig i någon form av likriktning på detta område.

Ett organ för att försvara press- och yttrandefrihet måste ha ett bredare verkningsfält. Förenta Nationerna vore den mest naturliga nivån. Men att få allmänt stöd i FN är föga realistiskt.

Vad kan man då göra? Ett internationellt försvar mot de ökande hoten mot press- och yttrandefriheten behövs. Några engagerade stater från olika delar av världen skulle kunna gå ihop. Kanske kan de stötta fria organisationer som Reportrar utan gränser.

Tills detta har skett borde dock den bästa kontrollinstansen när det gäller övergrepp mot mediers och journalisters frihet utnyttjas: OSSE:s representant för mediefrihet. Den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE med sina 56 medlemsstater, från USA och Kanada, Europas kärnländer och bort till Centralasien, har sedan ett tiotal år ett mycket vaksamt organ.

Blygsamt kallas detta unika organ bara ”representanten för mediefrihet” (vissa stater ville inte ge det för hög status) – men i realiteten är denna representant mycket aktiv och bestämd. Just nu innehar den kraftfulla bosniska juristen Dunja Mijatovic posten. Hon slår energiskt ner på övergrepp och hot, långsiktiga som i Ungern, Ryssland eller Uzbekistan, plötsliga som mord och misshandel i många länder.

Mijatovic har inga maktmedel, kan inte vidta eller ens föreslå åtgärder. Men som vakthund och väckarklocka kan hon spela en viktig roll. Kritiken sprids via nätet till både medborgare och regimer.

OSSE är en internationell organisation men inte en världsorganisation. OSSE kan inte påverka situationen i Kina, arabvärlden, Afrika eller Kuba – men ändå i över en fjärdedel av världens länder, bland annat några av de värsta ur ett yttrandefrihetsperspektiv.

Börja med att bygga och stärka det som finns. Låt EU syssla med EU-frågor.

OLOF KLEBERG

Tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren

Vice ordförande i det svenska OSSE-nätverket