Av: Gunnar Lassinantti
Uzbekistan – en bomullskrutdurk mitt i Centralasien.
-Samarkand har många hört talas om, men alla vet inte att staden ligger i den unga staden Uzbekistan. Att namnet Samarkand blivit känt av så många beror säkert på att det bärs av en mycket gammal stad som tidigt kom i kontakt med andra kulturer; exempelvis erövrades Samarkand redan på 300-talet f Kr av Alexander den store. Med de orden inledde Torgny Hinnemo, journalist, författare och en av Sveriges främsta kännare av Centralasien ett seminarium om Uzbekistan. Seminariet handlade om sagans Samarkand, ekonomi, vattenkonflikter och bomullens betydelse och ordnades i ABF-huset i samarbete med OSSE-nätverket och Sällskapet för Studier av Ryssland, Öst- och Centraleuropa samt Centralasien. Det var det sista i en serie om fem seminarier med samma arrangörer under vilka de fem tidigare sovjetiska centralasiatiska republikerna satts under lupp.
Vid tiden före Kristus befolkades området främst av iranska stammar. Uzbeker och andra etniska grupper som lever i Centralasien idag har uppstått genom att dessa stammar smält samman med folk som invandrade under olika perioder fram till 1400-talet, inte minst turkarna som kom norrifrån. Uzbekistan har en turkisk grammatik och de iranska rötterna gör sig fortfarande bemärkta i kulturen.
-Araberna som införde islam på 700-talet försvann snart som etnisk grupp. Arabiskan lever dock kvar och fick ungefär samma ställning för vetenskapen som latinet i Europa. Lärda män som levt på Uzbekistans nuvarande territorium och vars arbeten lästes också av deras kollegor i Europa var bland annat matematikern Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi (cirka 750-850) som gav upphov till ordet algebra, hans kollega Abu Rayhan Biruni (lat. Alberonius, 973-1048), filosofen och läraren Ibn Sino (lat. Avicenna, 980-1037) och astronomen Ulug Beg (1394-1449), undervisade Hinnemo.
Före Tsarrysslands annektering av det nuvarande Uzbekistans territorium som i huvudsak ägde rum under 1860-1880-talen såg den politiska kartan helt annorlunda ut än idag. Västra delen av Uzbekistan ingick i khanatet Chiva med centrum i floddeltat söder om Aralsjön. De centrala delarna tillhörde emiratet Buchara vars huvudstad var staden med samma namn och där även Samarkand ingick. Den folkrika nordöstra delen av dagens Uzbekistan ligger i Ferganadalen som då utgjorde kärnan i det kulturellt och ekonomiskt blomstrande khanatet Kokand.
-Starka antiryska stämningar rådde i Centralasien även efter tsarmakten störtats och Sovjetunionen började etableras 1917. För att dämpa motståndet lät sovjetledarna göra om den administrativa indelningen i Centralasien så att fem nya delstater skapades på basen av de fem största etniska grupperna uzbeker, kazaker, tadzjiker, kirgizer och turkmener. När Sovjetunionen upplöstes vid ingången av 1992 blev de nya statsgränserna ofta ett hinder för traditionell handel och kontakter mellan släktingar. De gränser som skapats av sovjetmakten skar nämligen tvärs igenom de vattensysten som ofta utgjort den kärna kring vilka traditionella staterna byggts upp, bedömde Hinnemo.
När Uzbekistan höll sitt första presidentval 1991 tillerkändes poeten Muhammad Salih officiellt 12,5 procent av rösterna, men många vittnesuppgifter talar om att han fick ännu fler röster.
-Oppositionen utsattes för repressalier inklusive misshandel, och alla framträdande personer inom oppositionen lever idag i exil eller i fängelse. Rättsväsendet används ofta för att gynna den styranade presidenten Islam Karimov och hans allierade. Tortyr förekommer i fängelserna och har även lett till dödsfall. Censuren avskaffades officiellt för tio år sedan, men har ersatts av en omfattande hemlig lista över ämnen som medierna inte får ta upp och som chefredaktörerna informerats om muntligen. Exempelvis är det förbjudet för journalister att försöka ta reda på vem som äger ett företag., redogjorde Hinnemo.
De flesta uzbeker ser sig som en del av den muslimska kulturen men det religiösa engagemanget varierar starkt inom landet.
-Störst är det i Ferganadalen där mellan 30 och 40 procent av befolkningen följer islams ritualer mer än i samband med bröllop och begravningar. Sedan den politiska oppositionen marginaliserats har i stället moskéerna blivit den främsta platsen för samtal om etik ,och korruption i samhället. Regimen försöker skapa ”officiella” islamska strukturer som den kan kontrollera samtidigt som annan religiös verksamhet brännmärks som fundamentalism och ibland som terrorism. Stödet för terrorgrupper som IMU (Islamic Movement of Uzbekistan) är marginellt, avrundade Torgny Hinnemo.
Ekonomi, vattenfrågor och omvärldsrelationer.
Uzbekistan är ett land rikt på naturresurser. Ibland talar man om att landet har begåvats med flera sorters guld – det gula, det vita (bomullen), det svarta (oljan) och det blå (naturgasen). Oljan är tillräckligt för egna behov, men de övriga är viktiga exportprodukter. Landet är världens tionde största guldproducent, det levererar gas till grannländerna, Ryssland och Kina och är en av världens största exportörer av råbomull. Dessutom finns stora mängder uran och metaller. Uzbekistan är det land i Centralasien som har den mest diversifierade industrin.
-Uzbekistan är ett endast två länder i världen som inte gränsar till ett land med kust mot havet (det andra är Lichtenstein). Landet har i århundraden haft ett strategiskt läge för handeln längs sidenvägarna och nu efter kalla krigets slut kan närheten till Kina, Indien och Ryssland ses som tillgångar. Dessutom gränsar landet till Afghanistan vilket gör det av intresse även för USA, beskrev Henrik Hallgren, uzbekistankännare vid Forum Eurasien.
Landets ekonomiska potential har inte kunnat förverkligas. Officiella siffror talar om stabil tillväxt, hanterbar inflation och försumbar inflation, men bakom dem döljer sig en verklighet med en BNP per capita so9m är mindre än en tiondel av Sveriges, stor arbetskraftsutvandring till bland annat Ryssland och Kazakstan och en allt genomsyrande korruption.
-Däremot påverkas landet inte så starkt av krisen i världsekonomin, vilket man själv förklarar med det som kallas den ”uzbekiska modellen”. Den innebär en långsam privatisering och liberalisering, vilket i praktiken betyder att staten fortfarande har stark kontroll över produktion, penningaflöden, import och export. I själva verket ser sig småföretagare ofta utsatta för godtyckliga inspektioner och avgifter, medan utländska företag många gånger inte kan få ut sina vinster i utländsk valuta, anförde Hallgren.
Det uzbekiska jordbruket, vete och framför allt den törstiga bomullen, kräver stora mängder vatten som är en bristvara i Centralasien, som framför allt får sitt sötvatten från de två stora floderna Amu-Darja och Syr-Darja. Uttorkningen av Aralsjön, dit Amu-Darja inte längre når, är en direkt konsekvens av konstbevattningen. Flodernas vattenanvändning skapar idag också konflikter med uppströms liggande Tadzjikistan och Kirgizistan, som helst vill använda vattnet till kraftgenerering på vintern, medan Uzbekistan föredrar att vattnet magasineras vintertid för att kunna användas i jordbruket på sommaren.
-Problemet skapar ständiga spänningar med bland annat stängda gränser som följd. Dessutom förekommer konflikter om vatten på lokal nivå i Ferganadalen, där de godtyckliga och komplicerade landgränserna är ett arv från sovjettiden, bedömde Hallgren.
Utrikespolitiskt väljer Uzbekistan att i största utsträckning gå sin egen väg. Det innebär att landet visserligen formellt är medlem i de flesta regionala och internationella samarbetsorganisationerna, men ofta inte deltar aktivt i dessa. Inte minst gäller det för närvarande de rysslandsledda ekonomiska och säkerhetssamarbetena EurAsEC respektive CSTO som Uzbekistan på sistone aktivt försökt motarbeta.
-Samtidigt öppnas nu upp för ökat samarbete med NATO och USA, som tidigare haft sanktioner mot den uzbekiska regimen, och en bas upplåtes för Tysklands Afghanistaninsats. Samarbetet med EU är i stort sett minimalt på grund av Uzbekistans dåliga facit i människorättshänseende. I rådande situation förblir Ryssland en viktig handelspartner, men genom isoleringen har också samarbetet ökat med asiatiska länder som Kina, Indien och Sydkorea..
Publicerad den 11 januari, 2012
