Återigen fick jag förmånen att delta i OSCEs årliga konferens HDIM i Warszawa och denna gång låg fokus på massmediefrågor, roma och sinti- journalister samt partnerskap mellan stater och roma-sinti-företrädare . Det intressanta är att som romsk deltagare har man möjlighet att lyssna och delta i både det officiella OSCE-mötet och den romska inofficiella sammankomsten. Man får då information och kunskap från skilda källor och skilda områden som rör de romska frågorna.
Vid den officiella sammankomsten som var den 5 oktober så låg samtalsfokus på det som rör massmedia och deras sätt att förmedla väsentliga budskap om romer och sinter. Man poängterade att massmedia generellt inte alltid gav en korrekt bild om de överfall och våldshandlingar som romer och sinter blir utsatta för.
Man ansåg att det var viktigt att stödja de romska journalisterna då de ändå ansågs vara de som på ett sakligt och rättvis sätt kunde förmedla oroligheter etc. som romer och sinter utsattes för. Massmedia är trots allt ett väsentligt verktyg för att på ett opartiskt och sakligt sätt lyfta fram det som sker och händer i de berörda länderna. Detta med tanke på den allt mer infekterade romska förföljelsen och våldhandlingar där flertal romer mist livet och den senaste tidens allt mer påtagliga och systematiska utsatthet. Alla höll därmed med om att man måste säkerställa och stärka romers egna massmediala informationsrätt så att korrekt information når allmänheten och detaljer som är av stor vikt vid bedömning och mottagande.
Man belyste också med oro de allt mer systematiska och synliga våldshandlingar som riktades mot romer och tillkännagav att bl.a. i Ungern, Slovakien och Bulgarien så hade dragiska våldshandlingar utövats. Där en tydlig trend av ökad fientlighet synliggörs i konkreta våldshandlingar. I Ungern hade man misshandlat 7 romska ungdomar oerhört allvarligt och i Slovakien hade man hällt bensin över en romsk mamma och tänt på.
Den senaste tidens systematiska incidenter av grovt och livsberövande våld mot romer verkar vara initierade av såväl enkla bönder, vanliga stadsbor, poliser och extrema nationalister. De utnyttjar bland annat vår tids osäkerhet i samband med den ekonomiska och politiska krisen och utmålar skickligt den mest sköra gruppen dvs. romer som en symbol för det som sker i landet.
Polisen ser på händelserna med ointresse och ger därmed öppna händer för extremistgruppers som anser sina handlingar som rättsliga. Denna nonchalans bidrar då även till att icke romska journalister återger endast en förmildrad bild av verkligheten och undanhåller gärningarnas allvar. Att använda våld, terror och handgripligheter är och blir allt mer vanligt i de berörda länderna och samhällena. Samtidigt som lågkonjunkturen, arbetslösheten och övriga samhällsoroligheter bidrar till ökat våld mot just romer tycks varken polis, myndigheter eller internationella organ bry eller oroa sig särskilt mycket för detta.
Vi kunde även märka att intresset i den samlade företrädarskaran var synligt bristande då endast 12 företrädare för staterna av 40 fanns på plats under eftermiddagen.
Vi ställde en motfråga till den som ledde mötet dvs. ordförande om vad man hade för handlingsplan i det som rörde de alltmer tätare våldshandlingar som riktades och utövades mot romer. Så fick vi snart veta att det inte fanns någon handlingsplan eller åtgärdsplanering.
Eftersom ingen plan finns stärks alltmer en befogad oro bland romer som ser en strukturell verklig problematik som direkt äventyrar romers liv och hälsa. Detta hotar inte bara enskildas fysiska säkerhet och trygghet utan även hela grupper oavsett var man bor. Om romer okontrollerat öppet hotas och tillåts att utsättas för mord och misshandel så äventyras rättsäkerheten och felaktiga signaler förmedlas dvs. det är lugnt vad än man gör så länge målgruppen är romer.
Något måste därför göras omgående, handlingsplan måste skapas och tas fram, krisgrupper som omgående kan sättas in och tillsättas när allvarliga övergrepp sker mot romer. Annars riskeras även den övergripande stabiliteten och våra staters trovärdighet som demokratiska och multietniska samhällen baserade på rättsstatsprincipen rubbas.
Vid den romska samlingsträffen var orden och budskapen allvarliga. Man kunde klart och tydligt se såväl rädslan som oron hos de närvarande. Budskapet som förmedlades var av största allvar och högaktuellt. Samtidigt som mötet präglades av misstro fanns också en insikt om att man måste få myndigheter att agera tillsammans med oss romer.
OSCE har i ett uttalande varnat för ökad fientlighet mot romer i Europa med våld och extrem nationalism. Denna varning är redan en verklighet och vardag för Europas skilda romer. Ungdomar blir misshandlade och dödade, kvinnor våldtagna och frihetsberövade, romer blir förföljda och utslängda, man diskriminerar romer allt mer öppet och systematiskt och flertal är redan hemlösa och utfrusna. Romer saknar helt och hållet samhällsskydd och trygghet trots medborgarskap.
Frågan är endast hur långt ska detta få fortgå innan man agerar eller hur mycket ska man tillåta att detta oacceptabla sprids innan man ser allvaret i vad som håller på att ske. Hur många romer ska behöva mista livet innan man vaknar. Vi kan bara hänvisa till den nedanstående texten:
”Historien är full av varningar om konsekvenserna av intolerans i multietniska samhällen. Våld måste konfronteras på både politisk och rättslig nivå. Brottsbekämpande organ bör ges fullt stöd i att utreda och väcka åtal mot misstänkta förövare av våld, vilket garanterar rättvisa rättegångar. Om detta inte sker omgående, kommer trovärdigheten och legitimiteten hos demokratiska institutioner urholkas och förmågan hos samhällets innehålla våld och lösa konflikter kommer att försvagas. ” – Citat Valdemir -
Man skulle kunna förvänta sig att det i liknade fall borde vara en självklarhet att statliga myndigheter och alla politiska aktörer skulle ha någon form av krishantering eller åtgärdskoncept men vi vet att det fortfarande inte finns. Myndigheterna bör fördöma hat och marginalisering och säkerställa en grundläggande trygghet och full respekt för rättigheterna för alla sina invånare då även den romska.
Romernas egna reflektioner om det som sker och händer i Europa
Romerna själva reagerar med stor befogad oro över den som de nu tolkar fria antiziganistiska utveckling som blir allt mer synliga och utbrett. Trots alla så kallade säkerhetsåtgärder som rör skilda grupper så förbises just romer. Man har inte samma rättskydd som övriga medborgare.
Europa hyser en stark missaktning för romer och romerna själva konstaterade att antiziganism tydligen är den enda socialt accepterade rasismen. Förutom att den senaste tidens incidenter av antiromskt våld verkar initieras av extrema nationalister, som utnyttjar osäkerhet förknippad med den ekonomiska krisen och politisk osäkerhet i vår tid så handlar det om en historisk konflikt mellan bofasta och nomader.
Romerna var överens och konstaterar i samtalsdialog att det råder en alltmer allvarlig oacceptabel våldsstrukturell rasism mot romer i de europeiska samhällsstrukturerna likväl som i övriga skilda länder. Om man inte gör något åt det kan vi absolut hamna där vi var på 1930-talet. Myndigheter, politiker, ministrar etc. kanske inte ser förtrycket som sker i deras länder så väl men varje rom vet att när de går ut genom ytterdörren på morgonen så träder de in i fiendeterritorium.
Gruppen var med tungt sinne överens om att antiziganismen var och är den enda form av rasism man inte från myndigheters sida var villig att förebygga eller bekämpa i dag. Detta då det ju saknas konfliktlösningar, det saknas handlingsplan, det saknas åtgärdspaket, det saknas handlingskraft eller kunskap. Ingen polis, domstol eller rättsäkerhetsinstans vill tydligen kännas vid problematiken, utan hatvåldsbrotten, rasismen och antiziganismen får fritt utvecklas och gro. Frågan är endast hur många romer måste gå åt och betala priset innan man reagerar.
Det som framkom vid mötet är tydligt:
1. Länderna måste ta fram en handlingsplan och krispaket för att kunna bemöta de grövre våldsbrottsligheter som riktas mot romer.
2. OSCE måste förnya och se över det nu föråldrade allmänna handlingsplan som framtogs i Manchester 2003
3. Romer måste tilldelas resurser så att de själva också kan förebygga dessa våldshandlingar
4. Romska kvinnor och barn måste skyddas från våld, våldtäkt, misshandel och kränkningar.
5. Rättsväsendet måste ta större ansvar och verkligen fördöma all form av romsk kränkning, våld och förföljelse
6. EU måste både intensivare, systematiskt och tydligare sätta krav på medlemsländerna i frågor som rör romer och sinter i vad gäller skydd, påföljd av lagbrott, romers rätt att medverka i frågor som rör romers delaktighet –integration – hälsovård – utbildning – arbete och bostad.
7. Romska rättsfall måste kunna tas upp i EU-domstolen.
Naturligtvis välkomnar Europas romer EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 och de socialekonomiska åtgärder som ska förbättra romernas sociala leverne.
EU uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella strategier till slutet av år 2011. Medlemsstaterna ska avsätta tillräckliga medel i sina nationella budgetar men också kunna få EU-finansiering.
Däremot är det beklagligt att man fortfarande år 2011 inte för en direkt dialog eller en dialog i nära samarbete med oss romer, utan man fortsätter att föra dialoger, strategiplaneringar med mera ovan romers huvud. Trots att denna form av åtgärdstagande och praktiserande äventyrar såväl romers åtnjutande av mänskliga rättigheters grundprincip som demokratin.
Detta leder endast till fortsatt misstro och därmed riskeras romer att behandlas som objekt i stället för subjekt i den tilltänkta 2020 strategin.
De församlade menade att, trots att man vid dessa ministersammankomster poängterar och fäster stor vikt vid att medlemsländerna måste först och främst se till att romerna inte utsätts för diskriminering utan behandlas som alla andra EU-medborgare (med lika tillgång till alla grundläggande rättigheter enligt vad som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna), så görs detta inte konsekvent.
Man bör även ta hänsyn till att behoven hos skilda romska grupper varierar, med andra ord fattigdom som fenomen kan ha ett socialt proportionellt samband. Behoven hos människor är olika och deras möjligheter att få tillgång till den regionala utvecklingsverksamhet som planeras i de regionala och lokala utvecklingsprogrammen är inte lika. Anledningen är att romska byar kan stå utanför stadsplanering, utan elektricitet, saknar ordentliga vägar, renhållning och kollektivtrafik och så vidare. Fattigdom och utmaningar kan visas relativt annorlunda, detta är anledningen till att dessa program inte nödvändigtvis täcker och inkluderar romer om de inte ses som en tydlig målgrupp på alla nivåer i de nationella reformprogrammen. Dessutom behövs riktade speciella positiva åtgärder i vissa fall där romer tex. är i underläge i förhållande till andra medborgare.
Vårt moderna sociala system, både nationella och internationella regelverk har av skilda orsaker stängt ut romer, i flertal länder beskylls de för lösdriveri, tjuvar och kriminalitet. Dessa människor ses inte som mänskliga levande varelser som förtjänar att behandlas lika med andra människor. Tiggeri är en gammal företeelse i många europeiska regioner. Att ge allmosor har tillhört vissa religioner i århundraden. Men till exempel i norra Europa och i många välfärdsstater ses inte tiggeri som ett legitimt sätt att tjäna sitt uppehälle.
Många EU-medlemsstater har redan just i detta avseende utarbetat administrationsverktyg och juridiska regler som gör att tiggeri betraktas som en brottslig handling. Med andra ord folk som lider av fattigdom och social marginalisering eller saknar arbete eller annan försörjningskälla betraktas därmed som kriminella Trots att denna situation är ett resultat av hundratals år av förföljning, bristande utbildning och arbetsmöjligheter samt utanförskap och institutionaliserad rasism, så bemöts detta som brottslighet.
Det under de senaste åren snabbt växande tiggeriet på gatorna i storstäderna i rika väst är en av de mest obehagliga, nertystade och politiskt känsliga frågorna i dagens Europa.
Även vi bofasta romer som lever i välfärdsländer anser tiggeriet vara ett känsligt problem då det vi byggt upp kan raseras av de romer som fortfarande reser land och rike runt. Vi vet med säkerhet att dessa romer som tvingas tigga för sin försörjning inte alltid lyckas få ihop så att det räcker till att försörja familjen. Det är då de kriminella kompletteringarna inträder och skapar naturligtvis stora problem och bryter mot lagar. Vi bofasta får då oftast ta smällen och lida för konsekvenserna. Vi skulle därför behöva redskap för att förebygga och stoppa detta försörjningssätt som inte alltid är så ärligt motiverat. Samtidigt som det bidrar till flertal onödiga missförstånd och konflikter.
Frågan om nationella och EU-medborgarskap, jämlikhet, respekt för befintliga internationella mänskliga rättigheter och andra icke-diskriminering regler är alla bundna tillsammans. I Europa blir snabbt ojämlika och socialt åtskilda i olika samhällsklasser, där rika kan njuta av rättigheter och fattiga ses inte som förtjänar samma rättigheter.
Därför är romernas fråga: Bör frågan om EUs interna invandring åter öppnas och undersökas för uppdatering av medlemsstaterna och kommissionen i samråd med företrädare för de berörda?
Gruppen migrerande romer är inte homogen. Bland dem finns också familjer som vill ha mer permanent migration. Det är viktigt att varje utvisning bör ske i enlighet med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och fullt ut respektera värdigheten hos de r berörda individerna.
Publicerad den 9 november, 2011
