RAPPORT från OSSE: s 17: e ministerkonferens i Aten, 2009, Grekland
Jag, Karin Emsgård, hade förmånen att av det svenska OSSE-nätverket bli utsedd att delta som NGO-representant i detta möte.
Jag kom till Aten sent på kvällen den 30 november och checkade in på mitt hotell. Min lediga eftermiddag i Aten, som jag bl. a. hade tänkt ägna åt besök på Akropolismuseet. missade jag dessvärre då mitt flyg var kraftigt försenat.
Tisdag 1 december 2009
På morgon en den 1december tog jag mig ut till Hellenikon Centre där konferensen hölls. Hellenikon Centre ligger vid Atens tidigare internationella flygplats och där har vissa OS-grenar också utspelat sig under 2004 å Grekland var värdland för de olympiska spelen. Nu har Grekland åter varit värdland för någonting som påkallar, eller bör påkalla, den övriga världens uppmärksamhet.
Polispådraget var enormt och säkerheten rigorös, jag fick poliseskort upp till ackrediteringscentret eftersom jag inte hade hunnit få mitt ackrediteringskort. Väl inne inleddes morgonens tal av de regeringsrepresentanter som deltog. Xavier Solana talade och följdes därefter av Greklands premiärminister Papandreou. Papandreou talade om det år som gått och vad OSSE då uträttat. Flera utrikesministrar talade. Vår egen utrikesminister Carl Bildt höll ett lysande anförande, även om han enligt min mening missade en del viktiga aspekter, vilket jag återkommer till nedan.
Mycket fokus lades på den pågående Corfuprocessen. Corfuprocessen ska ju täcka många områden, inte bara säkerhetspolitik utan även de s.k. mjuka frågorna som kvinnors och barns rättigheter, migration, minoriteter och mänskliga rättigheter. Carl Bildt talade mycket om säkerheten på Västra Balkan och i Kaukasus, vilket med tanke på hans bakgrund är naturligt. Likaså talade Bildt och örtiga ministrar om ickespridning, effektiv energianvändning och vikten av att värna om jordens klimat. Det kan också tyckas naturligt med tanke på den då stundande klimatkonferensen i Köpenhamn. Men jag hade ändå en känsla av att just innehållet i alla tal om miljö och energi var väl opportunt och att den övriga delen av den mänskliga dimensionen under tisdag förmiddag till stor del saknades.
Att OSSE fortfarande har en stark manlig dominans märktes tydligt. Endast ett fåtal av de närvarande ministrarna var kvinnor. Detta torde vara någonting för ODIHR att aktivt arbeta med.
Vad mötet i huvudsak talade om var arbetet för fred och säkerhet, samarbete med ODIHR, att implementera principer för att implementera de mänskliga rättigheterna. Samarbete och förtroende är viktiga hörnstenar i det arbetet. Den juridiska och folkrättsliga aspekten är ytterst väsentlig.
Som representant för en frivilligorganisation som OSSE-nätverket var jag angelägen om att komma i kontakt med andra frivilligorganisationer och startade efter lunch mötets första dag min jakt på likasinnade. I konferensanläggningen fanns såväl presscenter som NGO-center och platser med datorer och annat där representanter för frivilligorganisationer kunde mötas, arbeta och ha kontakt med varandra. Men frivilligorganisationerna var, enligt vad jag erfor, inte särskilt väl representerade och heller inte särskilt aktiva. Den s.k. lounge som vi tilldelats nyttjades mest som rökrum, främst av pressmänniskor och regeringarnas delegater. Men kanske beror det på mötets karaktär.
Representanterna för media och press var betydligt mer aktiva, tog kontakt med varandra och såg ut att flitigt rapportera vad de såg och hörde. Jag talade med flera press- och mediarepresentanter.
Då jag har arbetat med Kazakstan för en organisation i London, varit ansvarig för Kazakstan på Utlänningsnämnden och även besökt landet är Kazakstan och övriga länder i Centralasien av speciellt intresse för mig. Eftersom Kazakstan nästa år är ordförandeland har vi i OSSE-nätverket vissa planer på utbyte mellan Sverige och Kazakstan. Detta medförde att jag ägnade en del tid till att få kontakt med representanter för kazakiska frivilligorganisationer. Jag fick kontakt med två representanter för organisationer i Kazakstan, en för rättsväsende och en för media. Jag fick deras visitkort, vi pratade en bra stund och vi kom överens om att jag skulle kontakta dem. Den 2 december talade jag också länge med en brittisk representant för Freedom House.
Andra möten och sessioner pågick parallellt med det stora mötet. Bilaterala förhandlingar hölls och kommittéer med syfte att utarbeta konventionstexter sammanträdde. Det var en omöjlig uppgift att ”vara överallt, alltid, med öppet sinne” som jag skulle ha önskat, utan jag fick nöja mig med att fokusera på vissa delar. Till en början sökte jag mig från sal till sal för att se vad som pågick och för att utröna vad min roll var och hur jag skulle kunna göra för att på bästa sätt täcka upp och få information. Att bevaka allt så pågick förstod jag att jag inte skulle klara, så jag gick in för att hitta en aktuell agenda och utifrån den se vad som var på gång. När jag vid lunchen träffade på den svenska delegationen lyckades jag sortera ut vissa begrepp och mer klart se vad min roll var.
Eftermiddagen delades för min del mellan sessionssalen och presscentret. En journalist gav en presskonferens och andra diskuterade flitigt med varandra om dagens händelser.
Till slut fann jag för gott att koncentrera mig på att följa de stora dragen i Corfuprocessens olika vinklingar. Detta var i övrigt det uppdrag jag också fått från OSSE-nätverkets styrelse. Även nu tyckte jag att de s.k. mjuka frågorna kom i skymundan tillförmån för ickespridning, fred och säkerhet, energianvändning och att arbeta för klimatförbättringar och ekologiskt hållbar utveckling.
För att sammanfatta mötets första dag tyckte jag att det hela var intressant och jag kände verkligen att jag befann mig i händelsernas centrum, nära till de ”stora” frågorna, även om jag betraktade händelseförloppet från första parkett och inte aktivt deltog.
Kvällen den 1 december avslutades med mingel, god grekisk mat och en ljud- och ljusshow kring Akropolis vid ett kulturcenter i centrala Aten.
Onsdag 2 december 2009
Onsdagen den 2 december, mötets andra och sista dag, inleddes med en plenarsession. I denna talades om vad mötet hade uppnått och Därefter drog jag mig bort till den möteslokal där utarbetande av text pågick. Texten var ett uttalande för att bekämpa alla former av hatbrott inom OSSE: s medlemsländer. Likaså pågick arbetet med att skriva in kvinnors och barns samt minoriteters rättigheter. Romers rättigheter ligger mig varmt om hjärtat och jag lyssnade aktivt en lång stund till det formuleringsarbete som pågick.
En s.k. drafting session som den jag ovan beskrivit är tidsödande. Många aspekter ska tas med och alla deltagande länder ska kunna stå bakom det slutliga förslaget. Likaså ska texten formuleras på ett juridiskt korrekt sätt. Det är inte alltid så att den processen går snabbt. För att inte gå miste om vad det talades om under plenarsessionen delade jag min tid mellan de olika sessionssalarna, för att också kunna höra och se vad som pågick i de andra delarna av mötet.
De utkast, drafts, som antogs under mötets andra dag om frihet för media och press och aktiva åtgärder för att främja pluralism, att stärka arbetet och dialogen för samarbetet för energisäkerhet inom OSSE: s medlemsländer, att på bästa sätt ta hand om migranter, ickespridning samt även beslut rörande att efterfölja FN: s konvention mot tortyr och annan kränkande behandling liksom att arbeta för ickespridning, non-proliferation, av kärnvapen och konventionella vapenvapen.
Mötet enades om en gemensam deklaration om att Corfuprocessen ska fortgå och att arbetet för fred och säkerhet är viktiga komponenter i detta. Man får bara hoppas att de även tar med alla delar av OSSE: s mänskliga dimension under 2010.
Arbetet är därmed inte slutfört. Mycket finns kvar att göra för medlemsländerna och det pågår fortfarande konflikter. Den centralasiatiska och den transatlantiska dimensionen finns också med i arbetet under det kommande året.
Den officiella delen av mötet avslutades i god ordning och ordförandeklubban överlämnades till Kazakstan. Corfuprocessen ska fortgå även under år 2010 och då fokusera på vad man kommit fram till under detta möte.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är jag mycket glad över att ha fått förtroendet och förmånen att delta i OSSE: s ministerkonferens. Min förhoppning är att denna rapport ska ge min bild av konferensen och OSSE: s arbete för fred och säkerhet och implementeringen av de mänskliga rättigheterna. Jag tror starkt på OSSE: s roll i Europa, Centralasien, Kaukasus och på den amerikanska kontinenten. ODIHR gör ett fantastiskt arbete för att sprida och implementera de mänskliga rättigheterna i olika oroshärdar av världen. OSSE: s budskap för fred, säkerhet och implementering av mänskliga rättigheter på alla plan bör spridas till en större del av allmänheten än vad som är fallet idag.
Publicerad den 9 januari, 2010
