OSSE-nätverkets seminarium ”Ryssland idag – inifrån och utifrån” arrangerat i samarbete med ABF och OPIC i Stockholm den 26 november 2009.
Ett välbesökt seminarium
En fråga som ofta ställts på senare tid är: Vart är Ryssland på väg? Inrikespolitiskt har landet fått ett tilltagande auktoritärt styre. Mänskliga rättigheter åsidosätts. Utrikespolitiskt har också kursen ändrats under senare år. En militär upprustning har påbörjats.
En vecka före seminariet ordnas ett partnerskapsmöte EU-Ryssland i Stockholm med närvaro av Rysslands president Dimitrij Medvedev.
På detta seminarium belyses frågorna med hjälp av framstående ryska och svenska experter.
13.00 Inledning
Samtalsledaren Olof Kleberg, vice ordf i Svenska OSSE-nätverket
13.05 Varför är Ryssland viktigt för Sverige? Michael Sohlman, chef för Nobelstiftelsen
13.15 Rysslands utrikes- och säkerhetspolitik
. Fjodor Lukjanov, chefred för Russia in Global Affairs, Moskva (svenska)
13.45 Lukjanovs inlägg kommenteras av Carolina Vendil Pallin, chef för Rysslandsprogrammet, Foi
13.55 Diskussion mellan Lukjanov, Vendil Pallin och publiken
14.15 Paus
14.35 Rysslands inrikespolitik Boris Makarenko, chef för tankesmedjan Center for Political Technologies, Moskva (engelska)
15.05 Makarenkos inlägg kommenteras av Elisabeth Hedborg, frilansjournalist, Rysslandskännare
15.15 Diskussion mellan Makarenko, Hedborg och publiken
15.35 Ryssland, Sverige, Östersjöregionen och Europa Diskussion mellan inledarna och publiken (engelska)
16.30 Avslutningsord Rolf Ekéus, ambassadör, ordförande i Svenska OSSE-nätverket
16.45 Avslutning
- Man hade kunnat vänta sig att Rysslands utrikespolitik skulle ha förändrats genom det senaste årets globala finanskris. Men så har inte alls blivit fallet. Det har bara blivit några mindre nyansändringar, och Dimitrij Medvedev är som president en annan personlighet än föregångaren Vladimir Putin. Det sa Fjodor Lukjanov , chefredaktör för tidskriften Russia in Global Affairs, Moskva, vid ett välbesökt seminarium där han talade om Rysslands utrikes- och säkerhetspolitik som ordnades av Svenska OSSE-nätverket och Palmecentret i ABF-huset i Stockholm.
Dagens Ryssland kan inte jämföras med Sovjetunionen. I samband med upplösningen av Sovjetunionen 1991 genomgick Ryssland en kris som saknar motstycke i landets historia och som hade stor inverkan geopolitiskt, psykologiskt, mentalt och politiskt strukturellt, enligt Lukjanov.
- Ryssland har försökt upprätthålla sin status som stormakt med en ny identitet. Sovjetunionen var inte ett imperium som Frankrike och Storbritannien som genom avkoloniseringen förlorade territorier belägna långt bort från hemlandet. De sovjetiska republikerna som avskiljdes från Ryssland låg geografiskt närmare och uppfattades av ryssar mentalt tillhöra ”vårt land”.
- Rysslands vagga stod i Kiev i dagens Ukraina, och ryssar kan inte förstå varför Ukraina skulle bli med i en främmande militärallians som Nato.
Ett nyckelbegrepp i den ryska bedömningen av världssituationen är en multipolär värld.
-Dagens Ryssland saknar fullständigt ideologi, är det minst ideologiska landet i hela världen. Rysslands politik förhåller sig till olika poler som har styrka, vissa relationer till varandra och det kommer att bestämma världspolitiken under det 21:a århundradet. I en multipolär värld söker Ryssland att förbli ett självständigt center och inte en del av någon annan pol. Ryssland försöker konsolidera närområdets anknytning till Ryssland - inte så att Sovjetunionen ska återuppstå - men genom upprättandet av ekonomiska zoner med mera. Till skillnad från USA som har mera globala avsikter, har dagens Ryssland mera begränsade regionala stormaktsambitioner i Europa och Euroasien, bedömde Lukjanov.
På 90-talet närmade sig Ryssland väst. Natokriget mot Jugoslavien 1999 blev en ny vändpunkt, upplevdes på ryskt håll som att den statliga suveräniteten inte var helig. Den ryska opinionen vände därefter väst och västliga moraliska idéer ryggen.
-Bushadministrationens strävan efter dominans misslyckades sedan, och systemet med ett världsstyre skadades. USAs satsning på missilsköldsförsvaret ifrågasattes i Ryssland. Ryssland uppfattar världen som instabil, bräcklig, att man inte kan lita på regler och normer, att internationella institutioner som FN och säkerhetsrådet förlorat kraft och att folkrätten har sina begränsningar.
Denna syn har kommit till uttryck i ryska handlandet rörande Kosovo och dess självständighet samt i samband med Georgienkriget och det ensidiga ryska erkännandet av utbrytarstaterna Sydossetien och Abchasien på georgiskt territorium.
Ryssland hade inte så många egna förmågor när utrikespolitiken ändrades, men innehade egna kärnvapen. Försvaret började moderniseras. Och den ryska oljan och gasen med ökade världsmarknadspriser kom som maktfaktor att ersätta bristen på andra kapaciteter . Under sovjettiden användes inte gasen som ”vapen”, vilket gjorts under senare år och då skadat Rysslands och Gazproms anseende utomlands. Läxan från den senaste gaskonflikten med Ukraina i januari 2009 blev att Ryssland månaderna efter denna börjat inta en mera pragmatisk inställning och försöker undvika att provocera. Relationen till Ukraina och dess president Viktor Justjenko är dock fortsatt mycket spänd, fortsatte Lukjanov.
Rysslands inställning både under Jeltsins och Putins presidentperioder var att det stöder EU som integrationsidé, och vill vara med i integrationsprojekt , men inte bli medlem i EU. Ryssland ser sig som en del av ett större europeiskt område. Europas idéer och normer rörande demokrati och ekonomi är mera progressiva än Rysslands, framhöll Lukjanov.
- Medvedev eftersträvar modernisering av Ryssland - men talar inte om integrering med Europa – och för det behövs samarbete med väst och konstruktiva lösningar med Västeuropa och USA som att ta teknologier och få investeringar därifrån samt att utnyttja västs ”intellektuella reservoar”.
Det är oklart om Ryssland med Medvedevs modernisering kommer att lyckas skapa de kapaciteter som behövs. I en tidningsartikel där Medvedev lyfte fram sitt moderniseringsprogram skrev han, att Ryssland bara lyckats modernisera sig två gånger, under Peter den stores och Stalins styren, även om de metoder som de ledarna valde inte försvarades av nuvarande presidenten .
Partnerskapsmötet mellan EU och Ryssland med närvaro av president Medvedev i Stockholm i november har bedömts som bättre än de närmast föregående motsvarande mötena. Enligt Lukjanov kan en orsak vara att EU sänkt ”sina kriterier”.
-Enligt rysk syn är inte EU slutstationen för Europas historia. Nya länder som Kina, Indien och Brasilien rycker framåt. EU måste koncentrera sig på sina interna problem och hotar att marginaliseras, vilket också är fallet med Ryssland . Rysslands modell som oljekultur håller inte längre. EU söker också efter någonting nytt och jag hoppas att vi kan finna varandra på nytt, avslutade Lukjanov.
Carolina Vendil Pallin, ansvarig för Foi:s Rysslandsprogram , sa i en kommentar att Ryssland har två utrikespolitiska mål.
- Det ena är att Ryssland alltid varit en stormakt, och det är en viktig del av ryska nationella identiteten som starkt hotades genom Sovjetunionens upplösning 1991. Stormaktstanken är viktig för politiska ledningen och för legitimiteten. Det andra är att modernisera Ryssland och att gynna detta genom att skapa gynnsamma externa förhållanden.
- Ofta går det att förena de bägge målen, men inte alltid. Ett sådant fall var Georgienkriget som ledde till att många direkta investeringar från utlandet drogs in.
- Man kan se på hur Ryssland agerar utifrån sin syn på multipolaritet och Medvedev utifrån ryska förslaget om ett nytt europeiskt säkerhetsfördrag. Först vänder de ryska ledarna sig till Tyskland, Frankrike och de största europeiska länderna - inte till små länder som Sverige och Baltikum - det är den ”klubb” man vill vara i. Ryssland tycker att EU är en viktig handelspartner, men är inte imponerad av EU som säkerhetspolitisk aktör, utvecklade Vendil Pallin.
Istanbulavtalet från 1999 (OSSEs toppmöte det året i Istanbul) innebär att ingen stat ska ha rätt att inskränka säkerheten på en annan stats bekostnad. Alla stater ska ha rätt att välja sin egen säkerhet.
- Avtalet är juridiskt bindande, men länderna landar i olika slutsatser. Avtalet har inte undanröjt problemet, och länderna står långt från varandra. EU och Ryssland saknar gemensamma värderingar. Om alla ställer sig bakom ”Rule of Law” underlättas affärer och även Ryssland kan plocka åt sig investeringar från väst, hävdade Vendil Pallin och fortsatte:
- Ett bra första steg vore att Ryssland gick med i Världshandelsorganisationen, WTO, vilket möter sympati inom den ryska politiska ledningen. Det skulle kunna underlätta ett bättre avtal mellan EU och Ryssland. Och det skulle kunna leda till en reformpolitik som mera effektiv korruptionsbekämpning, med oberoende granskningsfunktion utanför makten, och börja ändra det politiska systemet som man i framtiden skulle kunna ”skylla” på WTO. Men det kan innebära att Ryssland hamnar i en rävsax, om man börjar reformera kan det betyda att makten sitter löst.
- Rysslands dilemma står mellan att vara stormakt och modernisering samt grunden för vilken legitimiteten blir. Oljepriset har en stor betydelse för stormaktsstatusen och välståndet, och det kommer att påverka landets ställning internationellt och vilken politik det kommer att föra nationellt. Pengar som tjänas i Ryssland måste återinvesteras - men hur ska det ske? Jag ser gärna ett starkt Ryssland, men det måste respektera mänskliga rättigheter, och inte se sig som omgiven av fiender. Det är sammanfattningsvis svårt att förena målen om att vara stormakt med modernisering, avrundade Carolina Vendil Pallin.
-Arabiskans ord för politik - siyasha - betyder ursprungligen boskapsuppfödning, sa seminariets andre ryske inledare Boris Makarenko, chef för tankesmedjan Center for Political Technologies i Moskva vars uppgift var att behandla rysk inrikespolitik. Makarenko beklagade att det fortfarande är alltför mycket ”siyasha” i rysk politik.
Boris Makarenko redovisade vidare att opinionsundersökningar visar på att det ökade missnöjet under det senaste årets ekonomiska kris inte har påverkat förväntningarna på ”politisk stabilitet” och att förtroendet för landets politiska ledare är orubbat.
Makarenko använde begreppet ”tandemokrati” (tandemocracy) för att beskriva Putins och Medvedevs gemensamma styre. Han gjorde till åhörarnas allmänna munterhet en liknelse med Alexander Dumas historia om de tre musketörerna. Även om kardinalens och kungens lakejer duellerar med varandra så fattas de politiska besluten i samförstånd. Med andra ord ska det faktum att Putins och Medvedevs underställda drar åt olika håll inte tolkas som någon verklig splittring.
Om man ser mera positivt på tandemparet skulle det kunna tillåta en viss pluralism i makttoppen samt en dynamisk och moderniserande agenda byggd på en bred koalition som bästa scenario. I sämsta fall kan det leda till försenat beslutsfattande, motsättningar och immobilitet. Dimitrij Medvedev för in ”innovativ kapacitet” i beslutsfattandet. I sitt tal till nationen för några veckor sedan nämnde Medvedev särskilt behovet av demokratiska värden och institutioner samt nödvändigheten att gå från råvaruekonomi till avancerad ekonomi (”smart economy”), utvecklade Boris Makarenko.
I talet pekade Medvedev på fem prioriterade områden för en moderniserad rysk ekonomi:
Fyra reformområden understryks betydelsen särskilt för:
Dessutom behövs enligt Makarenko en reformering av den auktoritära staten, ett rättssamhälle (”rule of law”), transparens (genomskinlighet) och mänskliga rättigheterna måste förbättras. Kritiken mot regeringspartiet Förenade Ryssland för mordet på författarinnan Anna Politkovskaja fann Makarenko välförtjänt.
-Alternativen till demokrati är bara kommunism och fascism. Det första har vi redan haft, och det senare vill vi inte ha. Det behövs en mera grundlig och omfattande politisk reform. Politiska partier måste starta ”underifrån”. Om tio år kommer vi att ha ett liberalt parti i Ryssland, tillade Boris Makarenko.
-Som medlem av civilsamhället har jag agerat mot inskränkningar och restriktivare lagar riktade mot NGO’s. NGO’s började utvecklas med perestrojka- och glasnostpolitiken från 1988-89 och uppnådde en höjdpunkt 2003-04, men har därefter minskat som en följd av de nya mer restriktiva lagarna. NGO’s räkenskaper måste kunna utföras oberoende av myndigheterna. Medvedev har föreslagit en del förbättringar i NGO-lagstiftningen, men de är inte tillräckligt långgående.
-De strategiska mål som Medvedev formulerat är riktiga, men det är för tidigt att säga någonting om resultaten. Ryssland har en chans att bli mer modernt, öppet och marknadsorienterat, sammanfattade Boris Makarenko.
Elisabeth Hedborg, frilansjornalist och Rysslandskännare, kommenterade Makarenkos inlägg, menade att det gav en optimistisk bild av Ryssland som vi inte är vana att höra i Sverige och tyckte att dagens partibild har underliga inslag. Partiet ”Rättvisa Ryssland”, ett av de större i ryska duman, är tillskapat av Kreml och inget självständigt parti.
Juri Andropov som tillträdde som Sovjetledare efter Leonid Breznjevs död hösten 1982 hade ett liknande program på sin dagordning - bekämpa korruption, modernisering och återvitalisering. Han dog inom kort, och efterträdaren Konstantin Tjernenko blev också en kort tid vid makten innan han avled. Därefter kom Michail Gorbatjov till makten i mars 1985. Moderniseringssträvandena lyckades inte den gången. En stor skillnad och nackdel var att oljepriserna sjönk 1985, jämförde Elisabeth Hedborg.
- Ett stort hinder är att ryska eliten inte ser behovet av modernisering som Medvedev vill ha, bedömde Hedborg.
-Ryska eliten upplever ännu inte tillräcklig stor fara från den ekonomiska krisen. Om den gör det kommer den att börja stödja moderniseringen, svarade Makarenko.
Flera publikfrågor ställdes bland annat om alkoholproblem, demografiska problem och jordbruket. - Alkoholproblemet är en realitet, och vissa insatser har påbörjats. Demografiskt skiljer sig inte Ryssland egentligen från andra industriländer. Befolkningen minskar, åldras och andelen invandrare och medborgare med annan etnisk bakgrund än majoritetsbefolkningen ökar också där. Ägarfrågorna efter återprivatiseringen av mark är ännu inte utklarade, kött importeras, för första gången exporterar Ryssland spannmål och situationen är allmänt sett bättre för jordbruket än tidigare, summerade Boris Makarenko.
OSSE-nätverkets ordförande Rolf Ekéus avslutade seminariet med att erinra om att 20 år gått sedan Berlinmuren öppnades och Europa förenades. I OSSEs Parisstadga från 1990 skrevs att ”Konflikternas och splittringens tid är förbi” och begreppen fred och enighet, demokrati , mänskliga rättigheter och friheter lyftes fram. Mycket har skett under de gångna 20 åren, men även bakslag har inträffat.
-Ryssland är världens största producent av olja och gas, och EU är världens största konsument, sa Ekéus och beklagade att energifrågan skötts oskickligt.
Ekéus välkomnade president Medvedevs förslag om en alleuropeisk säkerhetsarkitektur, som även omfattar USA och Kanada, och betecknade det som ”värt att ta emot positivt”.
Läs gärna Kriser Eduards artikel på Svenska dagbladets och Tobias Ljungvalls blogginlägg i anslutning till seminariet.
Publicerad den 28 november, 2009
