RAPPORT från Europarådets utbildningsdagar avseende romer den 28 och 29 maj 2009
Seminariet hade samlat deltagare från hela Europa, en deltagare från respektive land. Organisationen ERRR, med säte i Budapest, var dem som föreläsare. Glädjande nog fanns fem deltagare av romskt ursprung med. Från Sverige deltog jag, Karin Emsgård.
Romer i Europa upplever sig idag ofta hotade och känner ett starkt utanförskap, också i flera av EU: s och Europarådets medlemsländer. Extremhöger och rasistiska organisationer, däribland i Ungern, är ett hot mot flera nationella och kulturella minoriteter. I en undersökning som gjorts bland skolelever i Spanien uppgav två av tre tillfrågade att de inte kunde tänka sig att ha ett barn av romskt ursprung som bänkkamrat. Förändringar sker, men inte alltid till det bättre.
Europarådets kampanj Dosta (=Nu räcker det!) arbetar för att romer ska ha civila, politiska och sociala rättigheter som övriga medborgare i Europa. Romer är medborgare i de länder de lever i och har därför samma rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen.
Romer har sitt eget gemensamma språk och sin egen kultur. Den romska kulturen är en del av det europeiska kulturarvet.
Den romska gruppen är och har i alla tider varit utsatt och är i behov av rättsligt skydd liksom hjälp att ta tillvara sina rättigheter, speciellt
i länder där det sociala skyddsnätet inte är så väl utbyggt.
Europakonventionen för mänskliga rättigheter har karaktären av nationell lag i samtliga EU: s medlemsländer liksom i de länder som ratificerat konventionen och därför också juridiskt bindande. Juridiska ombud kan – och ska – därför åberopa denna avseende romer också i de nationella domstolarna.
Theodoros Alexandrinis, ERRR, talade om organisationen ERRR: s arbete. Organisationen bildades 1996 och har sitt säte i Budapest, Ungern. Man arbetar med att erbjuda romer juridisk hjälp men även med utbildning och lobbying för att åstadkomma en större medvetenhet och attitydförändringar. Man har en s.k. holistisk approach i sitt arbete. Man upplever att romer kränkts av statliga aktörer genom aktiva åtgärder liksom även genom att staten i många fall inte vill eller förmår att skydda dem.
Mänskliga rättigheter innefattar också skyldigheter. Att leva integrerad i samhället medför en skyldighet att respektera sina medmänniskor, att försörja sig på ett ärligt sett liksom att betala skatt. Att använda sin etnicitet som en täckmantel för att begå kriminella handlingar kan inte accepteras. Att bistå den romska gruppen får inte innebära att man gör dem till offer.
Att som jurist arbeta med mänskliga rättigheter skiljer sig från att arbeta med vissa andra rättsområden. Det är nödvändigt att tro på och att vara engagerad i denna fråga. Att använda det juridiska regelverket till att förändra samhällets attityder kräver hen helhetssyn och att man ser på frågan på ett nytt sätt. Som ett exempel nämndes att i flera s.k. specialskolor i Europa är 80 till 90 procent av eleverna av romskt ursprung. Detta ska ses i relation till att romer i dessa länder utgör runt tio procent av befolkningen. Denna överrepresentation av romska elever i specialskolor är ett problem som anknyter till mänskliga rättigheter och diskriminering. Alla har rätt till god skolunderbyggnad och till att inte särbehandlas på ett negativt sätt på grund av sin etnicitet.
Likaså är det nödvändigt att när man som jurist bistår romer att ta egna initiativ. Det är inte så att man blir uppsökt utan man måste på egen hand tala om att man finns sär för dem och är beredd att bistå dem.
Det är nödvändigt att ta egna initiativ och att söka upp presumtiva klienter.
Domaren och MR-juristen Caravanni Barello från ECHR talade därefter om det praktiska i att ta ett mål till domstolarna. Hans tes är att en dra MR-jurist inte förlorar ett bra mål.
Romer är en grupp som i Europarådets medlemsländer utgör en nationell minoritet, varför artikel 14 är tillämplig i kombination med andra artiklar. Det refererades i detta sammanhang till flera rättsfall; Munoz Diaz vs Spanien (som vi i övrigt fick följa via webb-TV) Adelaus vs Bulgarien, Yanna/Shadon vs Bulgarien, Dekes vs Grekland, Molaau vs Rumänien. Dessa och andra mål finns tillgängliga på Europarådets hemsida.
Därefter blev det en genomgång av ECHR och samtal om mänskliga rättigheter (och skyldigheter) i allmänhet. Likaså talades om processen inför Europadomstolen i Strasbourg. Det gjordes klart att Europadomstolen i Strasbourg inte år någon ”fjärdeinstans” och att man inte har någon ovillkorlig rätt att få sin sak prövad där.
För att ett mål ska tas upp av domstolen krävs att man uttömt inhemska rättsmedel, att man inom en period av sex månader anmäler målet till domstolen, att frågan inte tidigare väsentligen prövats och att klagomålet inte är uppenbart ogrundat.
Att ta ett mål till Europadomstolen i Strasbourg är en krävande process, såväl för ombudet som för den eller de personer ärendet gäller. Processen tar i regel fem till åtta år. Därför är det viktigt att på ett tidigt stadium göra klart detta för klienten och att fråga sig och klienten om det är mödan värt. Om man har ett mål i Strasbourg som rör romer är det extra viktigt att hela tiden hålla kontakten, att söka upp dem och att kontinuerligt hålla dem informerade.
Fallet Diaz Munoz mot Spanien gicks igenom och vi fick se det interaktivt via Internet. Detta fall rör rätt till änkepension, något klaganden gått miste om. Hon hade, enligt roms tradition, gifts bort i mycket unga år och äktenskapet var inte giltigt enligt spansk lag.
Problemet med tvångsgiftermål och att barn gifts bort innan de fyllt 18 år är också ett bekymmer i Albanien. Den albanska representanten har haft flera sådana fall. Att gifta bort någon som inte fyllt 18 år strider dessutom mot reglerna i FN: s barnkonvention, som alla Europarådets medlemmar har ratificerat.
Flera av föreläsarna som deltagarna delgav sina erfarenheter av att arbeta med romer och resandefolk. I Sverige och Finland, liksom i övriga Norden, har vi ju trots allt ett väl utbyggt socialförsäkringssystem som gör att även den romska befolkningen har rätt till bostad, sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning, försörjningsstöd vid behov och att man har goda förutsättningar att fånga upp de barn i skolpliktig ålder som inte kommer till skolan. I Sverige ligger diskrimineringen på ett annat plan, såsom att inte få tillträde till arbetsmarknaden, motivation till att påbörja högre studier men också att inte bli serverad på restauranger, inte få tillträde till vissa affärer och att bli betraktad med allmän misstänksamhet.
I många länder är det så att staten inte bedriver någon direkt och uttalad diskriminering mot den romska befolkningen men istället saknar ofta staten vilja och förmåga att skydda romer mot sådant som rasistiska övergrepp och dold diskriminering. Det är ofta fråga om att arbeta på ett bredare och mer övergripande plan, för att få en attitydförändring till stånd. Också i det arbetet kan Europarådet och ECHR vara till hjälp.
Kursen avslutades med Moot Court, d.v.s. rättegångsspel, där deltagarna omväxlande fick vara den klagande och staten. Detta skedde i autentisk miljö i domstolsbyggnaden och gav ytterligare en dimension till kursen.
Sammanfattningsvis är jag mycket glad över att jag blev utvald till att delta i detta. Jag lärde mig enormt mycket, som jag kommer att ha användning för inom OSSE-nätverket och som jag hoppas att jag även framgent kommer att ha nytta av i yrkeslivet.
Stockholm 2009-06-19
Karin Emsgård
Publicerad den 19 juni, 2009
